Pensionssystemet är nu hårt kritiserat och vi ser kvällstidningar såväl som public service skriva spaltmeter om ämnet där snyfthistorierna avlöser varandra. Under de kommande åren kommer många, framför allt de blivande pensionärerna, att förstå vikten av att engagera sig i sin privatekonomi.
Är du född 1953 eller tidigare har du fortfarande en pension som baseras helt eller delvis på det gamla ATP-systemet, i år är det den som är född 1952 som får förmånen att gå i ålderspension vid 65 års ålder. Nästa år är den sista årskullen som får tilläggspension från det gamla systemet.
Personligen anser jag att det är viktigt att förstå vad man kan förvänta sig i pension, oavsett om det är 5-, 10-, 20-, eller 40 år fram i tiden. Det orange kuvert som Pensionsmyndigheten skickar ut varje år består endast av den allmänna pensionen med premiepension, men det är mycket troligt att din arbetsgivare betalar in till din tjänstepension. Är din arbetsplats ansluten till ett kollektivavtal får du automatiskt tjänstepension, från den dag du fyller 25 år, exempelvis Avtalspension SAF-LO för kollektivanställda inom LO.
Även 90-talisterna förväntas få en låg inkomst vid sin pension, om ca 40 år. Frågan är om pensionssystemet ser ut som idag på 2050-talet. Ingen kunde under 1970-talet ens föreställa sig hur Sverige ser ut idag år 2017.
För dig som är intresserad rekommenderar jag dig dels att gå in på minpension.se där du kan få en överblick över hela din pension.
Sedan en tid tillbaka har jag valt att avsätta drygt 10 procent av min nettolön, ett så kallat sparande, till ett Investeringssparkonto, ett konto som till skillnad från ett traditionellt Aktie- och fondkonto är ett skatteskal där hela kapitalet beskattas som en schablonintäkt, istället för krångliga K4-blanketter och hög kapitalskatt på vinster vid försäljning och utdelning.
I framtiden tror jag att det är viktigt att investera pengar, både i fysiska ädelmetaller som silver och guld, men fortsätt även i aktier, aktiefonder och övriga värdepapper. Många svenskar har redan idag ett fondsparande, frågan är hur lönsamt det faktiskt är. Kanske äts vinsten upp av höga avgifter både till bankens rådgivare (läs säljare) och deras egna fonder.
I dag är det många som rekommenderar nya investerare att sätta in pengar i indexfonder med låga avgifter eftersom avkastningen de senaste åren har varit större än aktiva, eller falska aktiva, fonder med höga avgifter. Nätbanker som Avanza och Nordnet har båda fri courtage, kostnad för att köpa och sälja aktier, upp till 50- respektive 80 000 kronor och därefter förmånligt courtage från 1 krona. De har dessutom en avgiftsfri kapitalförsäkring, något som fortfarande kostar extra på många storbanker.
En aktieindexfond som automatiskt följer ett index, exempelvis Stockholmsbörsens 30 mest omsatta företag, OMXS30, handlas utan köp- och säljkostnader, men till en fondavgift på insatt kapital. Fördelen med fonder är att man själv slipper välja ut en aktieportfölj och automatiskt får riskspridning. Man bör dessutom välja flera fonder för ytterligare diversifiering.
Historisk avkastning är inte en garanti för framtida avkastning, jag tar inget ansvar för er privatekonomi.
Hur ser ni på er privatekonomi och framför allt pensionen? Är ett privat sparande en nödvändighet både nu och i framtiden?