Som barn lärde jag mig att Sverige är ett av dom bästa länder man kan växa upp i. Vi har en förhållandevis hög levnadsstandard, bland världens bästa utbildningar, fri sjukvård och mat på bordet. Samtidigt har jag hört oroväckande rykten genom sociala medier, tidningar och nyhetsrapportering om att välfärdssamhället i dag inte är så bra som jag har fått det beskrivet för mig. Under det senaste året har jag från flera fronter kunnat följa både min egen och vänners upplevelser av den svenska sjukvården.
Min slutsats är att vi har en relativt bra vård i Sverige, om du väl lyckas forcera den första försvarslinjen av allmänläkare och sköterskor och få en rätt ställd diagnos. På grund av de senaste årens utmaningar har den tidigare redan ansträngda vården blivit ännu svårare att uppsöka. Enklare besök har ersatts med videosamtal och man riskerar att möta stafettläkare eller mindre intresserad vårdpersonal som på grund av språkförbistringar har svårt att ställa rätt diagnos.
Nu förstår jag att vårdpersonal som står på frontlinjen inte kan vara specialister utan måste vara lite bra på olika saker samtidigt som dom måste försöka avgöra om det är en allvarlig sjukdom patienten framför dom har, eller om det är ett mindre akut problem. Tyvärr är det ju i dag många som besöker vården, framför allt akutmottagningar, med problem som egentligen Primärvården borde ta hand om, eller som kan åtgärdas med piller och förband från närmsta Apotek.
Samtidigt vet jag att det finns en risk att personer som är allvarligt sjuka får en feldiagnosticering och riskerar att åka skytteltrafik till Sjukhuset innan man får en ordentlig undersökning. När man väl har fått en första åtgärd så är det inte säkert att man får all information man behöver innan man slussas vidare till sin Vårdcentral. Den ansvariga läkaren har helt enkelt inte tid och på grund av underbemanning och en hög arbetsbelastning så glöms informationen bort och det åligger patienten att ta reda på den genom att blockera linjen varenda telefontid.
Vården ser också olika ut på olika vårdcentraler och sjukhus i olika regioner beroende på ekonomiska resurser, beläggning och antalet läkare och sköterskor man har anställda. Den som bor i en mindre befolkad region riskerar att få åka långa sträckor till närmsta sjukhus. Samtidigt skickar man hem nyförlösta mammor relativt fort på grund av bristen på både barnmorskor och sängar.
Som sjuk är det inte bara sjukvården man själv måste kontakta utan även sin arbetsgivare, eventuella försäkringsbolag och Försäkringskassan. Om du har varit sjukskriven under 180 dagar så kommer Försäkringskassan att göra allt i sin makt för att utförsäkra dig. Du som av någon anledning exempelvis väntar på en operation eller av andra orsaker inte kunnat återgå till ditt ordinarie arbete förväntas ta ett annat arbete på arbetsmarknaden. Sen är det upp till dig att lösa situationen. Du måste alltså vara tillräckligt frisk för att orka vara sjuk.
Vidare är det även bra om du har pedagogisk erfarenhet på grund av att lärarna i dina barns skola med stor sannolikhet väljer att lämna sitt yrke på grund av hög arbetsbelastning. Om du har äldre föräldrar som är i behov av att komma in på ett Äldreboende kan det även vara bra om du har erfarenhet av vård i hemmet eftersom det ofta kan dröja lite längre än vad du tänkt dig. Glöm inte skaffa dig en utbildning som barnmorska också samt till privatdetektiv då Polisen saknar resurser för att utreda eventuella brott du kan utsättas för.
Sverige är ett förhållandevis bra land. Det finns absolut länder som är mycket sämre för personer med låga inkomster, USA inkluderade. Men jag tror samtidigt att det tyvärr blir viktigare för dig och mig att knyta viktiga kontakter inför framtiden. En granne som är läkare, en svåger som är elektriker och en brorsdotter som utbildar sig inom skatterätt. Välfärdssamhället är tyvärr bräckligare än förr, och troligtvis kommer det att bli sämre.
