I dag har jag sett National Geographics American Blackout som presenterar en skrämmande bild av ett strömlöst USA. I den 1,5 timmar långa videon får man följa ett antal karaktärer och deras upplevelser och konsekvenserna vad som händer när strömmen slås ut.
Några av karaktärerna fastnar i en hiss där de blir sittande, utan möjlighet att ta sig ut genom dörrarna. Det är ett scenario som jag tror att få tänker på, trots att många har fastnat en hiss. Det finns många hissar i Sverige och ännu fler i USA.
Som prepper vet jag att distributionen av b.la. mat, mediciner och nödvändiga kemikalier till vattenreningsverk är beroende av lastbilar. Det är inte bara lastbilar som sköter logistiken, utan också tåg, flyg och fraktfartyg. Vår infrastruktur är beroende av el och fossilt bränsle som bensin och diesel.
Ensam är stark, eller är vi tillsammans starkare? En familj i American Blackout lämnar staden och beger sig till sin Bug-Out-Location, där deras granne ber om vatten och mat, vilket de vägrar ge honom. Många preppers pratar om att det är bättre att lämna staden, men det är svårt att skydda sina intressen om man är utnumrerad.
I Sverige har vi en relativt god vattenförsörjning, även om distributionen slås ut och våra vattenkranar slutar fungera är det många som har brunnar och det finns ett stort antal sjöar ute i tassemarkerna men också i stadsmiljö. Det är svårt att föreställa sig att vatten och mat kan vara värt flera hundra kronor, eller till och med någon annans liv.