Finansinspektionen meddelade under dagen att alla nya bolån ska amorteras ned till 50 procent av bostadens värde. Lån med belåningsgrad på över 70 procent ska amorteras med minst två procent av lånebeloppet årligen, därefter är det tänkt att amorteringstakten sänks till minst 1 procent av lånebeloppet. Förslaget är tänkt att gälla från den 1 augusti i år, men det ska först ut på remiss.
I några artiklar kan man läsa att det blir en ökad kostnad för hushållen. Min personliga erfarenhet av lån, oavsett både konsumtions- och bostadslån, är obefintlig. Men vad jag förstår är amortering synonymt med avbetalning, alltså visserligen en utgift men som på sikt ger låntagaren en lägre räntekostnad och ett större ägande i sin fastighet, allt eftersom belåningsgraden minskar. Syftet är alltså att minska hushållens skuldsättning.
Privatekonomen Ylva Yngvesson säger till SVT att hon är kritiskt till att man samtidigt inte skapar ett bosparande för unga. När jag läste det uppkom frågan vem man är. Vad jag förstår är bosparande en form av traditionellt sparande, oavsett om det är räntekonton, fonder eller avkastning från aktiekapital. Det har vi redan möjlighet till idag, även om gemene mans sparande varierar beroende på kunskap, ansvarstagande och socioekonomisk status.
Eftersom jag inte är insatt huruvida ränteavdrag, amorteringskrav eller andra åtgärder drabbar nya låntagare, bopriser och i förlängningen hushållens konsumtion så tänker jag inte ta ställning i frågan. Däremot välkomnar jag att fler väljer att betala av sina lån, även om det inte finns något formellt krav.