Idag fortsätter vi på ämnet politiker och förtroende. Jag har kommit över en artikel från Helsingborgs Dagblad där Pontus Pålsson (M), gruppledare i Åstorps kommun kritiserar det socialdemokratiska kommunalrådet, Ronny Sandberg, för bristande krisberedskap och krisledning.
Jag tycker det är intressant att kommunalrådet tillbakavisar den kritik som förts fram med att säga att problemet är valet av krisledningsnämnd, som om det vore en struntsak. Man kan fundera hur han som ordförande fullständigt struntar i att kommunen saknad adekvat krisledning. Att man möts av ett meddelande på kommunens webbplats om att de sedan en månad tillbaka har problem med telefonin och att samtal bryts gör inte det hela bättre.
Enligt Lagen om extraordinära händelser i fredstid hos kommuner och landsting ska kommunerna ha utsett krisledningsnämnder. Vid en extraordinär händelse i Åstorps kommun tar krisledningsnämnden över beslutsrätt från andra kommunala nämnder. På så sätt samordnar kommunen mer effektivt all verksamhet som är viktig i krishanteringen.
Kommunen ansvarar för att det i dess verksamheter finns beredskapsplaner som stöd för att kunna hantera en särskild händelse på bästa sätt. Åstorps kommuns hemsida.
Ovanstående citat är hämtat från kommunens hemsida. För den som inte redan har förstått att vår beredskap är ett luftslott välkomnar jag er till verkligheten. Välkommen till Sverige och vår krisberedskap år 2015.
Plötsligt händer det. Den senaste veckan har det publicerats artiklar och TV-inslag om vår beredskap och brist på självförsörjning. Det är i Norrland man bör bo om man vill ha kunskap och information om krisberedskap och prepping.
Det är inte så att vi köper två elverk, och en massa dieselbränsle för skojs skull. Efter stormen har vi investerat 30 000 kronor för om det skulle bli kris. Att vi måste göra det år 2014 känns helt horribelt, säger Inger Långström.
Men som jag skrev igår så ser det inte så bra ut i resten av landet. Tyvärr. Men jag hoppas att trenden vänder
Nationellt centrum för krishanteringsstudier, Crismart, vid Försvarshögskolan har på uppdrag av MSB genomfört en undersökning där samtliga beredskapsdirektörer, samordrare eller motsvarande i landets länsstyrelser, kommuner och landsting fått svara på ett antal frågor. Resultatet är, inte helt oväntat från min sida, väldigt negativt.
En övervägande majoritet är överens om att varje hushåll ska ha förmågan att själva klara sig 1-2 dygn vid en kris. Det handlar alltså om grundläggande saker som vatten, mat, värme och information. Men Stefan Anering, enhetschef vid MSB, säger till TT att beredskapen hos allmänheten är dålig när det gäller förberedelser inför en kris.
Efter att ha läst enkäten och svaren funderar jag lite på hur en del har röstat. De allra flesta har bra åsikter, men en del är naiva och andra verkar vara helt inkompetenta. Vad tror ni till exempel om nedanstående citat som är hämtat ur texten?
”En beredskapssamordnare skriver att kommunen har diskuterat frågan men att det kan uppfattas som provocerande att informera om enskildas ansvar via kommunens informationskanaler.” Sid. 29.
Enligt texten anser 70 procent att hushållet, förutom att kunna täcka de grundläggande behov som finns, också ska ha en evakueringsplan och en packad väska. Jag håller med. Framför allt det förstnämnda om man förstår att en kris, som exempelvis skogsbranden i Västmanland, kan hota hem och liv.
Över 90 procent säger också att man ska dela med sig av sina resurser till familj, vänner och grannar. Jag förstår fortfarande inte hur det ska gå till om man själv inte har förmågan att klara sig själv. Det är dessutom väldigt få av mina grannar som jag över huvud taget har någon kontakt med idag. Bor man på landet så har man givetvis bättre kunskap till följd av tidigare strömavbrott på grund av att landsbygden är mer störningskänslig vid naturkatastrofer som stormar.
”Vid storskaliga kriser kommer offentliga aktörer inte ha möjlighet att ge brett stöd ens efter tre dygn. Då blir det ännu viktigare att enskilda stödjer varandra i grannskapet.” Sid 39.
Många som svarat menar att information är viktigt, likaså utbildning, eftersom det finns stora kunskapsskillnader mellan olika generationer. Man menar att den som genomgått värnplikt har mer kunskaper som bedöms som värdefulla vid civila kriser som elavbrott. Något som yngre idag saknar.
Jag har flera gånger lyft fram att man måste börja med utbildning i grundskolan. Vilket en utredning av Stefan Ryding Berg också föreslår med ämnet totalförsvarskunskap, med begrepp som säkerhetspolitik och militärt- och civilt försvar ska ingå.
Få tror dock att den som tidigare varit med om en kris har bättre förutsättningar för att hantera framtida kriser. Jag kan hålla med om att vi tenderar glömma en del som hänt, men samtidigt tror jag att den som har erfarenhet från balkankriget eller växte upp under 30- och 40-talet har mer kunskap än varje 80- och 90-talist.
Att svenskarnas individuella krisberedskap skulle vara god är snarare ett skämt, än en lögn. Enligt en undersökning av Infratek i en Sifo-undersökning svarade 63 procent att de inte är förberedda vid en katastrof. Samtidigt uppgav 27 procent att de skulle klara sig högst en vecka på de förnödenheter som man har hemma.
Störst oro för en katastrof finns på Gotland, Öland och Småland. Där 49 procent tror på en kommande katastrof.
Om något inträffar så att du måste klara dig enbart på det som finns hemma, hur länge skulle du klara dig?
3-6 dagar: 31 procent
1 vecka: 27 procent
2 veckor: 16 procent
1-2 dagar: 8 procent
En månad: 7 procent
3 veckor: 5 procent
För mig låter ovanstående svar väldigt osannolika, framför allt de som anser sig klara en kris i två veckor. Antingen har de missbedömt situationen, eller så bor de i Norrland där de under vinterhalvåret kan hålla köttet från älgjakten kallt utomhus, smälta snö och värma sig med vedkaminen.
En veckas beredskap handlar inte om att du som individ och familjeförsörjare kan ge dina barn mat och vatten dagen efter veckans storhandling på ICA. Det handlar om att när veckans ranson är slut, då ska familjen fortfarande kunna äta nästkommande 7 dagar utan problem.
Många tror jag har underskattat behovet av vatten, 3 liter per person och dag i enbart dricksvatten. I Sverige är det nu också vinter. Det betyder att om strömmen slås ut kommer det att bli kallt. Har du ingen kamin eller alternativ uppvärmning så ska du inte använda en engångsgrill för att värma bostaden när det är 5 grader inomhus.
Alla som följt bloggen en period vet att man som individ, och familj, själv måste ha en viss beredskap. Lyssna på Verklighetens Prepper från förra veckan om ni inte redan gjort det.
Samtidigt finns det läsare, och andra som ännu inte har hittat hit, som inte alls har den beredskap som myndigheterna förväntar sig att vi har. Antingen sätter de fortfarande sin tilltro till andra delar av samhället, som staten, eller så kanske de saknar ekonomiska medel för att bygga upp en buffert och ett mindre matförråd.
Därför är jag som bloggare, och prepper, intresserad av att höra din historia om varför du valt att inte preppa. Skriv en kommentar här, via sociala medier eller skicka ett mejl.
Har ni förresten märkt att sidan har flyttat? Uppdatera era bokmärken!
Idag fortsätter vi på ämnet politiker och förtroende. Jag har kommit över en artikel från Helsingborgs Dagblad där Pontus Pålsson (M), gruppledare i Åstorps kommun kritiserar det socialdemokratiska kommunalrådet, Ronny Sandberg, för bristande krisberedskap och krisledning.
