Vi som växt upp med Astrid Lindgrens karaktär Pippi Långstrump känner till textraden ”Kappsäck full med pengar det är det ju också bra att ha”,s om Ingrid Nilsson sjunger. Men samtidigt är det ju allt färre som går runt med kontanter, det är nästan bara jag och pensionärerna som hanterar mynt och sedlar, även om jag sällan orkar släpa på mynten.
Samtidigt har jag drabbats av att personer framför mig i kön i den lokala matvarubutiken inte kunnat betala sina varor i kassan på grund av att vederbörande endast har ett betalkort. För mig finns då flera valmöjligheter. Dels att betala kontant, vilket är det vanligaste alternativet, men jag kan även använda mitt kreditkort som jag använder för att samla mina fordonsutgifter på samma ställe. Visserligen kan man få bonus om man utnyttjar kreditföretagens erbjudanden till fullo, men jag tycker att det är mer lättöverskådligt med ett vanligt Debit-kort.
Frågan är varför folk väljer att vara så sårbara att man endast väljer att ha ett betalningsmedel med sig? Många säger att Sverige är ett fredsskadat land där folk inte kan föreställa sig en landsomfattande konflikt eller kris. Men det gäller inte bara militära konflikter, som den vi ser i Ukraina, utan också det digitala samhällets påverkan på våra liv.
Många säger ju att man ska ha kontanter om butikens betalningssystem skulle sluta fungera, men det kan ju lika gärna vara, som jag nämnde ovan, att det är ditt eget kort som strular. Hur många kort har du och vad använder du dessa till? Att du som läser detta inlägg har kontanter i alla dess färger och former är väl en självklarhet?