Fondsparande en garanti för framtida pension?

av
Sparande
Sparande

Pensionssystemet är nu hårt kritiserat och vi ser kvällstidningar såväl som public service skriva spaltmeter om ämnet där snyfthistorierna avlöser varandra. Under de kommande åren kommer många, framför allt de blivande pensionärerna, att förstå vikten av att engagera sig i sin privatekonomi.

Är du född 1953 eller tidigare har du fortfarande en pension som baseras helt eller delvis på det gamla ATP-systemet, i år är det den som är född 1952 som får förmånen att gå i ålderspension vid 65 års ålder. Nästa år är den sista årskullen som får tilläggspension från det gamla systemet.

Personligen anser jag att det är viktigt att förstå vad man kan förvänta sig i pension, oavsett om det är 5-, 10-, 20-, eller 40 år fram i tiden. Det orange kuvert som Pensionsmyndigheten skickar ut varje år består endast av den allmänna pensionen med premiepension, men det är mycket troligt att din arbetsgivare betalar in till din tjänstepension. Är din arbetsplats ansluten till ett kollektivavtal får du automatiskt tjänstepension, från den dag du fyller 25 år, exempelvis Avtalspension SAF-LO för kollektivanställda inom LO.

Även 90-talisterna förväntas få en låg inkomst vid sin pension, om ca 40 år. Frågan är om pensionssystemet ser ut som idag på 2050-talet. Ingen kunde under 1970-talet ens föreställa sig hur Sverige ser ut idag år 2017.

För dig som är intresserad rekommenderar jag dig dels att gå in på minpension.se där du kan få en överblick över hela din pension.

Sedan en tid tillbaka har jag valt att avsätta drygt 10 procent av min nettolön, ett så kallat sparande, till ett Investeringssparkonto, ett konto som till skillnad från ett traditionellt Aktie- och fondkonto är ett skatteskal där hela kapitalet beskattas som en schablonintäkt, istället för krångliga K4-blanketter och hög kapitalskatt på vinster vid försäljning och utdelning.

I framtiden tror jag att det är viktigt att investera pengar, både i fysiska ädelmetaller som silver och guld, men fortsätt även i aktier, aktiefonder och övriga värdepapper. Många svenskar har redan idag ett fondsparande, frågan är hur lönsamt det faktiskt är. Kanske äts vinsten upp av höga avgifter både till bankens rådgivare (läs säljare) och deras egna fonder.

I dag är det många som rekommenderar nya investerare att sätta in pengar i indexfonder med låga avgifter eftersom avkastningen de senaste åren har varit större än aktiva, eller falska aktiva, fonder med höga avgifter. Nätbanker som Avanza och Nordnet har båda fri courtage, kostnad för att köpa och sälja aktier, upp till 50- respektive 80 000 kronor och därefter förmånligt courtage från 1 krona. De har dessutom en avgiftsfri kapitalförsäkring, något som fortfarande kostar extra på många storbanker.

En aktieindexfond som automatiskt följer ett index, exempelvis Stockholmsbörsens 30 mest omsatta företag, OMXS30, handlas utan köp- och säljkostnader, men till en fondavgift på insatt kapital. Fördelen med fonder är att man själv slipper välja ut en aktieportfölj och automatiskt får riskspridning. Man bör dessutom välja flera fonder för ytterligare diversifiering.

Historisk avkastning är inte en garanti för framtida avkastning, jag tar inget ansvar för er privatekonomi.

Hur ser ni på er privatekonomi och framför allt pensionen? Är ett privat sparande en nödvändighet både nu och i framtiden?

Hur hämtar man vatten med stukad fot?

av

Krisberedskapsveckan äger rum mellan 8-14 maj, en kampanj där Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap i samarbete med kommunerna informerar medborgarna om vad vi själva har för ansvar och vad vi bör göra vid samhällsstörningar. Mycket information tvingas man söka upp själv, även om både medier och kommuner går ut med information, exempelvis i P1 Morgon i Sveriges Radio.

Personligen bör jag ha foten i högläge eftersom jag i helgen lyckades trampa snett och således har stukat foten. Tidvis har jag haft svårt att stödja på foten och jag har också lyckats få kramp i foten på grund av att jag spänt musklerna när jag försökt att gå. Handikapp, om än tillfälliga, är sällan något man tar upp som ett problem vid en krissituation. Att kommunen ställt ut vattentankar på gatan hjälper inte den som är rörelsehindrad och har svårt att ta sig ned för trapporna när hissen är ur funktion till följd av ett strömavbrott. Att försöka bära upp litervis med vatten är bara att glömma.

Mitt bostadshus saknar hiss, att ta sig upp och ned för trapporna med en stukad fot var jobbigt nog utan matkassar i händerna. I mitt fall måste jag alltså förlita mig på en god relation med mina grannar, eller en aktiv kontakt med hjälpsamma släktingar och vänner. Visserligen är det kanske ett mindre problem, men jag är ett lätt byte vid zombieapokalypsen.

Dricksvatten för 750 000 påverkas av grundstötning

av

TV4-nyheterna rapporterar idag om hur boende i göteborgsregionen kan drabbas om något av dom två fartyg som gått på grund i Göta Älv börjar läcka olja ut i älven som förser 750 000 hushåll i området med dricksvatten.

I intervjun sägs att det är ett scenario som man inte ens kunnat gissa sig till, det tycker jag är väldigt märkligt eftersom det är en trafikerad älv där trafik från Göteborg till Vänern, och omvänt, passerar. Både fritidsbåtar, kanalfartyg och lastfartyg trafikerar älven på sin väg genom slussarna i Lilla Edet och Trollhättan.

Att dricksvattenförsörjningen är sårbar, det vet vi, åtminstone den som är intresserad av krisberedskap och förstår att vi dels har ett föråldrat ledningsnät, men också stora utmaningar framöver på många platser i Sverige. Frågan är varför den som har ansvar för kommunens dricksvatten inte har tillräckligt god riskmedvetenhet.

Tankar kring inbrottsskydd för lägenhet

av
RFID lägenhetslås
Public Domain

Att säkra upp sin bostad mot inbrott är något många förknippar med villaområden, larm och grannsamverkan. Men för den som bor i lägenhet, oavsett om det är en hyresrätt eller bostadsrätt, är det kanske inte lika självklart.

När jag flyttade in valde jag att montera en kåpa över låsvredet för att förhindra inbrott med låsslunga via brevinkastet. Några avråder starkt installation av vredkåpa då man vid en eventuell lägenhetsbrand riskerar att inte komma ut. Därför har jag som policy att enbart stänga kåpan, som jag monterat lite på sniskan, när jag lämnar lägenheten. Dörren har även, som standard, utrustats med dörröga. Ett titthål anser jag är ett krav på alla ytterdörrar.

Ytterdörren saknar tyvärr tillhållarlås, även kallat polislås och överlås, och eftersom det är en ståldörr, dock inte en säkerhetsdörr, vill jag inte själv försöka montera ett lås och riskera att förstöra dörren. Eftersom jag bor i ett hyreshus med loftgång där dörren är väl synlig för grannar och förbipasserande hoppas jag att detta avskräcker.

Balkongdörren saknar lås, likaså samtliga fönster. Eftersom jag inte bor på bottenvåningen kanske det inte är mycket att oroa sig för, men jag vet att detta saknas i samtliga lägenheter i området.

Eftersom jag bor högst upp, vilket egentligen inte säger så mycket då det är få trappor, är jag inte heller lika utsatt för insyn. Endast ytterdörren, ett hallfönster, som är mindre bra placerat, och ett litet badrumsfönster är exponerat, för att komma åt samtliga fönster, samt balkong, krävs stege, eller akrobatiska konster.

Frågan är vad man ytterligare kan göra för att säkra upp sin lägenhet, bör jag installera larm, antingen ett mer heltäckande med rörelsedetektorer eller ett separat larm per dörr/fönster med magnetkontakt, kanske då främst för att väcka mig om någon obehörig öppnar dörren, som jag alltid låser även om jag är hemma.

Hur tänker ni kring säkerhet för lägenheter, både för bostadsrätter och hyresrätter. Har ni tillhållarlås, vredkåpa och säkerhetskedja, kanske till och med lägenhetslarm? Skriv gärna en kommentar med tankar och idéer.

Vem betalar pensionerna om 40 år?

av

På väg till jobbet, mellan två bussar, började jag fundera på framtiden. Jag har nyligen fått upp ett intresse för långsiktigt sparande och har öppnat mitt första investeringssparkonto och tagit mina första stapplande steg som aktieägare.

Samtidigt är det många som diskuterar pensioner, och det jag kom att tänka på är att allt fler svenskar blir föräldrar senare i livet, när deras barn om 20 år tagit studenten har många högst 15 år kvar till den nuvarande pensionsåldern vid 65 år. Samtidigt har många svårt att idag ta sig in på arbetsmarknaden, många ungdomar väljer att studera på högskola och får sin första anställning när dom närmar sig 30 år, och antalet korta visstidsanställningar har ökat dom senaste åren.

Vad jag förstår bygger pensionssystemet idag på att dagens och framför allt morgondagens pensionärer är färre än andelen förvärvsarbetande skattebetalare, pensionerna betalas till viss del av framtida utdelningar.

Frågan är alltså vad som kommer att hända med pensionerna om 10, 20 och 40 år när 80-talisterna börjar växla ned och lämna arbetsmarknaden. Jag förstår att samhället kommer att se annorlunda ut om 40 år, att pensionsåldern har höjts, men frågan kvarstår. Hur kommer samhället att finansieras, vem betalar min pension?

Många uppmanas att redan i unga år se över sitt pensionssparande, men i ärlighetens namn, hur många pensionssparar direkt efter gymnasiet och var placerar arbetare och tjänstemän sitt privata pensionskapital? Ett sparkonto ger låg avkastning, och bankens aktivt förvaltade fonder har höga avgifter och hur mycket blir ett par hundralappar i månaden om 20-40 år beroende på sparhorisont?

Jag har inget privat pensionssparande och jag har inte heller gjort ett aktivt val. Vad jag förstår går soffliggarfonden AP7 Såfa relativt bra, men jag bör troligtvis engagera mig mer i placeringen och förvaltningen av min tjänstepension. Pengarna har placerats i en kollektivavtalad pensionsförsäkring av SAF-LO vilket idag är en traditionell försäkring då jag inte gjort ett aktivt val.

Personligen är jag negativt inställd till ett rent privat pensionssparande då jag inte vill låsa mitt sparkapital och riskera att jag aldrig kan använda det. Samtidigt vet jag att min ekonomiska ådra kommer att förhindra att jag spenderar pengarna på andra saker, om det inte är så att jag verkligen måste ha pengarna eller inte kommer att leva fram till pensionsåldern.

Min fråga är alltså om vi i framtiden kommer att få se fler fattiga pensionärer dom kommande åren och vad som kommer att hända med alla dom som inte har haft möjligheten att träda in på arbetsmarknaden tillräckligt tidigt. Många personer med utomeuropeisk bakgrund som befinner sig i Sverige kommer definitivt att få det svårt att överleva på sin pension, men jag tror även att många timanställda svenskar kommer att få en chock när pensionsåldern närmar sig.

Hur ser du på pension? Har du ett jobb som ger dig förutsättningar att arbeta efter pensionsåldern, eller kanske tvingas du rentav att gå i förtidspension? Väljer du att spara privat, utöver den allmänna pensionen och framför allt, betalar din arbetsgivare in tjänstepension?