Vår Statsminister ville under veckan inte tala om en invasion utan pratade om en aggression mot Ukraina. Ordet som så många ledare i världens länder vägrat att ta i sin mun är nu ett faktum. Delar av Ukraina attackeras av ett mäktigare grannland och det invaderade landets civilbefolkning kommer att påverkas materiellt men många kommer också att skadas eller förolyckas av krigets framhärjning. Män, kvinnor och barn som under många år fruktat att det stora grannlandet åter skall göra anspråk på en självständig nation.
Nu är det viktigt att samtliga bloggläsare inser att det enda rätta är att systematiskt arbeta med källkritik. Vi vet inte vem som sprider information i sociala medier och på nätforum, eller vilket motiv publicisten har. Det enda vi med sanning vet är att i en krigssituation så kommer fienden att göra allt i sin makt för att sprida felaktiga uppgifter samt att försöka få del av känslig information från motståndarsidan.
Det är en brutal aggression; ett flagrant brott mot varje nations rätt till självbestämmande. Ett brott mot folkrätten. Det går aldrig att rättfärdiga ett militärt ingripande i en nations inre angelägenheter. – Olof Palme 1980 om Sovjetunionens invasion av Afhanistan.
Du som inte har läst publikationen Om krisen eller kriget kommer bör omgående ladda ned pdf-filen och följa dom råd som myndigheten skriver. Det är inte bara Ukraina som är drabbat av påverkanskampanjer, även Sverige har sett en ökad spridning av desinformation. Tack och lov är vi dock inte fysiskt i krig. Men det är bara du som kan ta ansvar för din familjs beredskap.
Och kom ihåg. Läst endast trovärdiga nyhetskällor och ratta in Sveriges Radio P4 i din stereo nu!
Som barn lärde jag mig att Sverige är ett av dom bästa länder man kan växa upp i. Vi har en förhållandevis hög levnadsstandard, bland världens bästa utbildningar, fri sjukvård och mat på bordet. Samtidigt har jag hört oroväckande rykten genom sociala medier, tidningar och nyhetsrapportering om att välfärdssamhället i dag inte är så bra som jag har fått det beskrivet för mig. Under det senaste året har jag från flera fronter kunnat följa både min egen och vänners upplevelser av den svenska sjukvården.
Min slutsats är att vi har en relativt bra vård i Sverige, om du väl lyckas forcera den första försvarslinjen av allmänläkare och sköterskor och få en rätt ställd diagnos. På grund av de senaste årens utmaningar har den tidigare redan ansträngda vården blivit ännu svårare att uppsöka. Enklare besök har ersatts med videosamtal och man riskerar att möta stafettläkare eller mindre intresserad vårdpersonal som på grund av språkförbistringar har svårt att ställa rätt diagnos.
Nu förstår jag att vårdpersonal som står på frontlinjen inte kan vara specialister utan måste vara lite bra på olika saker samtidigt som dom måste försöka avgöra om det är en allvarlig sjukdom patienten framför dom har, eller om det är ett mindre akut problem. Tyvärr är det ju i dag många som besöker vården, framför allt akutmottagningar, med problem som egentligen Primärvården borde ta hand om, eller som kan åtgärdas med piller och förband från närmsta Apotek.
Samtidigt vet jag att det finns en risk att personer som är allvarligt sjuka får en feldiagnosticering och riskerar att åka skytteltrafik till Sjukhuset innan man får en ordentlig undersökning. När man väl har fått en första åtgärd så är det inte säkert att man får all information man behöver innan man slussas vidare till sin Vårdcentral. Den ansvariga läkaren har helt enkelt inte tid och på grund av underbemanning och en hög arbetsbelastning så glöms informationen bort och det åligger patienten att ta reda på den genom att blockera linjen varenda telefontid.
Vården ser också olika ut på olika vårdcentraler och sjukhus i olika regioner beroende på ekonomiska resurser, beläggning och antalet läkare och sköterskor man har anställda. Den som bor i en mindre befolkad region riskerar att få åka långa sträckor till närmsta sjukhus. Samtidigt skickar man hem nyförlösta mammor relativt fort på grund av bristen på både barnmorskor och sängar.
Som sjuk är det inte bara sjukvården man själv måste kontakta utan även sin arbetsgivare, eventuella försäkringsbolag och Försäkringskassan. Om du har varit sjukskriven under 180 dagar så kommer Försäkringskassan att göra allt i sin makt för att utförsäkra dig. Du som av någon anledning exempelvis väntar på en operation eller av andra orsaker inte kunnat återgå till ditt ordinarie arbete förväntas ta ett annat arbete på arbetsmarknaden. Sen är det upp till dig att lösa situationen. Du måste alltså vara tillräckligt frisk för att orka vara sjuk.
Vidare är det även bra om du har pedagogisk erfarenhet på grund av att lärarna i dina barns skola med stor sannolikhet väljer att lämna sitt yrke på grund av hög arbetsbelastning. Om du har äldre föräldrar som är i behov av att komma in på ett Äldreboende kan det även vara bra om du har erfarenhet av vård i hemmet eftersom det ofta kan dröja lite längre än vad du tänkt dig. Glöm inte skaffa dig en utbildning som barnmorska också samt till privatdetektiv då Polisen saknar resurser för att utreda eventuella brott du kan utsättas för.
Sverige är ett förhållandevis bra land. Det finns absolut länder som är mycket sämre för personer med låga inkomster, USA inkluderade. Men jag tror samtidigt att det tyvärr blir viktigare för dig och mig att knyta viktiga kontakter inför framtiden. En granne som är läkare, en svåger som är elektriker och en brorsdotter som utbildar sig inom skatterätt. Välfärdssamhället är tyvärr bräckligare än förr, och troligtvis kommer det att bli sämre.
Ett år har gått, vi har en god tillgång på både toalettpapper och handsprit och nu även ansiktsmasker och många har nog glömt bort fjolårets hysteri där vi planerade att bränna egen handsprit för att kunna tillfredsställa både husbehov och sjukvården. Men även om vi har lämnat kaoset bakom oss så är pandemin fortfarande ett pågående faktum, och det är sorgligt att se att vi till och från sjukvårdsresurser för intensivvård på grund av Covid19.
Sverige har valt en annan väg än övriga världen. Vi valde att inte stänga ned samhället, till stor del tack vare att det saknades lagstöd. För det är faktiskt så att våra grundläggande demokratiska rättigheter är viktiga, både historiskt, idag och i framtiden. Att då begränsa människors rättigheter att gå ut, att kartlägga rörelsemönster och beteenden är ett hot mot samhället och demokratin.
Vad som är tråkigt är att många människor inte följer Regeringens och myndigheternas rekommendationer. Man begränsar inte nära kontakter med andra människor, struntar i att hålla ett par meters avstånd och använder inte munskydd när man reser i kollektivtrafiken. Även många arbetsgivare struntar i att säkerställa att arbetstagarna har en säker arbetsmiljö. Detta gäller inte bara inom personintensiva yrken såsom sjukvård och i butiker, utan i andra branscher där man av olika anledningar inte kan arbeta hemifrån.
Att befolkningen struntar i rekommendationer visar inte bara att folk är idioter, utan också att man tycker att det är okej att leka med andra människors liv, att sjukvården ska prioritera människor som kunde varit friska och istället tvingas ställa in andra typer av operationer. Tyvärr har jag en del bekanta som har vårdats av sjukvården, man har legat nedsövd men tack och lov klarat livhanken, men fått andra besvär, exempelvis svårt att äta och har en lång rehabilitering framför sig för att uppnå grundläggande motorik och fysik.
Även jag tillhör den kategorin som har drabbats av Corona. Just på grund av att andra människor inte har ansett att det är viktigt att skydda sina medmänniskor. I mitt privatliv har jag hållit distansen, begränsat andelen människor i mitt umgänge och använt skyddsutrustning och en överdrivet god handhygien. Och jag klarade mig. Fram till nyligen då ett större antal i mitt påtvingade dagliga samvaro en efter en testade positivt. Någon eller några personer hade valt att medvetet inte följa myndigheternas rekommendationer, åka på skidsemester och gå på middagar och jag var en av dom som föll offer för detta.
Det händer inte mig. Så lyder många människors inställning till Pandemin. En annan syn är att det bara är en lätt förkylning. Att personer som har fått antikroppar nu börjar leva som vanligt, strunta i rekommendationerna är också något jag har fått erfara. Samtidigt som mina bekanta har smittats av hemtjänsten, på det lokala caféet och på återbesök hos läkaren. Man vet inte hur det slår, om man får en rejäl mancold, intensivvård eller långtidssymptom.
När artister och sångare gråter ut i kvällspressen så funderar jag på vilka det faktiskt inte är som står på löpsedlarna. Det är inte Tommy Körberg, som för övrigt är ålderspensionär, eller Helen Sjöholm som drabbas hårdast. Det är scen- och eventpersonal och många mindre kända artister. Men många av dessa är sedan tidigare vana att hanka sig fram och har ofta andra sidoinkomster från det vanliga arbetslivet, alltså industri, skola vård och omsorg. Jag tycker att om man har inkomstproblem så ska man, till skillnad från Patrik Sjöberg och Regina Lund, överväga att titta på andra tillfälliga inkomstkällor.
Min uppmaning till folket är följande:
Skärp er för fan. Följ myndigheternas rekommendationer, håll avstånd och ta vaccin när ni erbjuds. Det här är ingen jävla lekstuga utan människors liv. Oavsett om det är vårdpersonalen, dina föräldrars eller ditt eget liv som du leker med. Samhällsekonomin blir inte bättre av att du måste åka på semester, det var så vi fick en pandemi i Sverige. Av att dina grannar åkte skidor i Italien.
Den som nått pensionsåldern väljer ofta att arbeta några år till. Åtminstone låter det så när man lyssnar på nyhetsinslag och läser dagstidningar. Men faktum är att några som hellre skulle vilja vara pensionärer inte har råd med det inkomstbortfall som pensionärslivet medför.
Tjänstepension
Sedan många år tillbaka har individen fått ta ett ökat ansvar för sin pensionsförvaltning och dom allra flesta arbetar idag på en arbetsplats där arbetsgivaren sätter av tjänstepension i någon omfattning, ofta minst 4,5 % av arbetstagarens årsinkomst. Att arbetsgivaren erbjuder tjänstepension är idag en förutsättning om man inte vill leva som fattigpensionär i framtiden. Om du inte arbetar på en arbetsplats med kollektivavtal är det extra viktigt att du kollar upp så att arbetsgivaren gör detta. Inbetalningarna brukar starta från omkring 25 års ålder.
En kollektivavtalad tjänstepension sätts från början av i en entrélösning, antingen en traditionell försäkring eller en fondförsäkring. Om du inte har gjort något aktivt val när din arbetsgivare började att betala in pensionen är sannolikheten stor att den förvaltas i en traditionell försäkring med en större del räntor.
Om du däremot har gjort ett aktivt val, antingen i samråd med en försäkringsrådgivare eller exempelvis i samband med förändringar i bostadslånen är sannolikheten större att du har din tjänstepension placerad helt, eller delvis beroende på försäkringsvillkoren, i en fondförvaltning. Frågan är bara var pensionen förvaltas och i vad.
Generellt sätt finns det tre olika fondtyper. Räntefonder, Aktiefonder och Blandfonder, där den sistnämnda är en kombination av både aktier och räntor. Ju längre bort din pension är desto mer av din pension ska förvaltas i aktier på börsen. För dig som är mindre aktiv är det en fördel att placera kapitalet i så kallade Aktieindexfonder med låg förvaltningsavgift. Fördelen är att fondavgiften som är relativt låg tack vare en passiv förvaltning, och att fonden följer ett index. En bred aktieindexfond betyder att du varken är bättre eller sämre än index. För många är detta det bästa.
För dig som har haft kontakt med en bankrådgivare, bankens säljare, är risken dock stor att du har fått hjälp att välja deras dyraste fonder. Ofta kanske dessutom blandfonder med låg, om än stabil, värdeutveckling men till en väldigt hög förvaltningsavgift. Aktivt förvaltade fonder kan dock absolut överprestera sitt jämförelseindex, men det kräver också att du som placerare är aktiv och väljer bort dom fonder som underpresterar.
Dom flesta tjänstepensioner har ett begränsat fondurval, men jag skulle rekommendera dig som har en lång placeringshorisont att jämföra dina val med 3-5 års historik mot de billigaste fonderna som banken erbjuder. Oftast presterar indexfonderna minst lika bra, om inte bättre. Om du istället har en kortare tid kvar i arbetslivet och har en traditionell försäkring är det oftast tryggare att ha en traditionell försäkring, eller börja omallokera mot mer ränta med exempelvis en generationsfond.
För att administrera, välja inbetalning och flytta din kollektivavtalade tjänstepension använder du en valcentral. Det finns olika valcentraler beroende på vilken/vilka avtal dina tjänstepensioner omfattas av.
Om någon av dina tidigare arbetsgivare inte omfattas av kollektivavtal har du möjlighet att flytta dessa fribrev till exempelvis Nordnet och Avanza om du inte är nöjd med fondutbudet där dom är placerade nu. På det sättet att minskas kostnaderna, du får del av ett större fondutbud och möjlighet att få en högre avkastning. Om din arbetsgivare saknar Tjänstepension bör du i första hand fråga varför, och i andra hand säkerställa att du på annat vis avsätter pengar till din pension.
Allmän pension
Din deklarerade inkomst utgör din allmänna pension. En mindre del, 2,5 %, har du möjlighet att själv placera. Det är den så kallade premiepensionen, förkortat PPM. Om du inte är intresserad kan du kontrollera att den är placerad i AP7 Såfa. Om den inte är det måste du kontrollera att dina fondval presterat bättre än AP7 Såfa. Annars skulle jag rekommendera att du byter på Pensionsmyndigheten.se.
Privat pensionssparande
Tidigare kunde man via IPS, Individuellt Pensionssparkonto, spara till pensionen på ett mer fördelaktigt sätt skattemässigt. Sedan ett antal år tillbaka är det dock inte så. Det finns vissa undantag om du till exempel saknar Tjänstepension. Men det bästa sättet är då att kontakta banken eller Skatteverket för mer information.
Investeringssparkonto (ISK)
I dag är ett av dom bästa sätten att spara i aktier och aktiefonder genom ett schablonbeskattat Investeringssparkonto. Fördelen är att du inte själv behöver räkna ut skatten för din värdepappershandel utan den kommer förtryckt på din deklaration. Eftersom kontot är schablonbeskattat betyder det att du betalar skatt för alla insättningar och allt kapital som finns på kontot. Nackdelen som finns är att om du har likvider, oinvesterade pengar, så betalar du fortfarande en slant för detta. Du kommer också att betala skatt om din portfölj har en negativ avkastning och du kommer inte kunna göra förlustavdrag som på en traditionell Aktie- fonddepå.
Personligen rekommenderar jag återigen någon av nätmäklarna för att få lägre avgifter.
Kapitalförsäkring (KF)
Det finns lite olika inriktningar på Kapitalförsäkring, men generellt sett fungerar det på liknande sätt som Investeringssparkontot. Den största skillnaden är att du inte äger dom värdepapper som du investerar i. Åtminstone inte direkt. Du har alltså ingen möjlighet att delta i bolagsstämman för enskilda aktier eftersom bankens försäkrings/pensionsbolag äger aktierna. En annan sak att tänka på är att skatten sköts av försäkringsbolaget så du måste ha pengar på kontot.
Om du väljer en Kapitalförsäkring är det viktigt att inte välja det via ett bolag eller en bank som har en skalavgift som äter upp pensionskapitalet.
Hur ser din pensionsförvaltning ut? Hur mycket pengar tror du att det blir när du lämnar arbetslivet?
Öppna landskap av Ulf Lundell en nationalromantisk text som definierar sinnebilden av den svenska sommaren. Som svenskar har vi alla någon sorts relation till den låten och dom flesta kan hela eller stora delar av texten utantill.
Som så många andra så bor jag i en lägenhet, en hyresrätt med förstahandskontrakt vilket många idag eftersträvar men få har möjlighet att få. Rent ekonomiskt sett hade det för mig varit bättre att investera i en bostadsrätt där jag själv har möjlighet att minska mina kostnader och få en återbäring på eventuella förändringar av ytskiktet. Men istället ger jag bort tusentals kronor varje månad till en kommunal fastighetsägare.
Att äga en bostadsrätt – eller en andel i en bostadsrättsförening, med en anvisad bostad som det faktiskt är, hade givetvis varit bättre. Men samtidigt är det så många andra aspekter som många inte tar hänsyn till idag. Man har en styrelse, föreningen kan ha en ansträngd ekonomi, fastigheten kan behöva omfattande renoveringar och arrendet kan gå upp. Trots det, förutsatt att man gjort sin hemläxa och bakgrundskontroll, är det att föredra framför en hyresrätt. Förutsatt att man idag har den ekonomin som krävs för kontantinsats och amortering.
Personligen har jag inga ambitioner att vara en hyresgäst för evigt. Att betala en stor kontantinsats för en lägenhet mitt i centrum utan tillgång till parkeringsplats är inte heller något jag är intresserad av. För mig, till skillnad från hela Stockholm, är livet i innerstaden inte något jag saknar. Faktum är att jag inte har besökt den sedan förra året och då berodde det på att jag tvingades byta på grund av kollektivtrafiken.
Samtidigt tillhör jag inte kategorin av människor som längtar efter vandringsleder, stormkök och svampplockning i skogen. Däremot skulle jag gärna vilja bo mer avlägset, och då helst i ett normalstort hus som går att köpa för ett rimligt pris. Mitt drömboende är alltså ett hus med cykelavstånd till havet och ett betryggande avstånd till rikets näst största stad, inte Malmö som är tredje rikets största stad. Vi pratar alltså om Västkusten, från Varberg i söder till Strömstad i norr.
Fastigheten ska utöver huset, som ska ha både fiber och vedspis och egen brunn, bestå av en del mark, 0,5-1 hektar är lagom, jag har inga ambitioner om att bli månskensbonde, men tomten behöver inte bara bestå av gräsmatta man behöver klippa oftare än man betalar skatt.
Min önskan är också att det ska finnas dubbelgarage eller motsvarande ekonomibyggnader för allehanda fordon, däribland en båt så man kan tuffa runt i skärgården i jakt på U-båtar och makrillar.
