Älvsbyns krisberedskap långt ifrån godkänd

RAKEL MSB
Foto: MSB Bildbank

Efter det stora strömavbrottet i Älvsbyn torsdagen den 4:e januari 2024 kan man se att Älvsbyn är en kommun som behöver trappa upp sin krisberedskap. Visserligen var det nedåt -40°C och de kommuninvånare som inte hade alternativ uppvärmning tvingades att lämna sina hem, men nu pratar jag inte om enskilda individer utan om kommunen och bristerna i beredskapen.

Hemtjänsten kunde inte tanka sina bilar eftersom bensinpumparna inte fungerade och kommunens äldreboenden tvingades servera kall mat, även om reservkraften fungerade där samt i kommunhuset samt biblioteket. Men det största problemet var att trygghetslarmen inte fungerade eftersom de idag kräver att mobiltelefonin fungerar, och den slutade att fungera när batterierna tog slut efter 4-6 timmar och var borta totalt sex timmar.

Kommunens säkerhetssamordnare Margareta Lundberg säger till Sveriges Television att kommunen inte kunde kommunicera internt, varken hemtjänsten eller kommunledningen. Vidare upptäckte man att det var vårt att nå Telia, den operatör kommunen använder sig av, då man inte hade ett fungerande direktnummer, inte ens beredskapsdirektören på länsstyrelsen i Norrbotten lyckades att nå dom. Det var först efter att man tittat igenom gamla dokument från 2018 som man hittade ett fungerande telefonnummer.

Lundberg säger i en intervju att det är allvarligt att telefonin inte fungerar samt att man bör överväga att ha två operatörer och alla skyller på Telia som utreder sin tekniska drift, men säger att det finns andra vägar som länsstyrelsen kunde kontakta dom på.

Vad skulle dom gjort istället?

”Mobiltelefonin är helt beroende av elnätet för att fungera. Telebolagen är dock skyldiga att ha batterier i masterna så att de klarar en timmes elavbrott i tätort, och fyra timmar i glesbygd.”

För den som vet hur det ligger till, att det faktiskt inte finns en långsiktig beredskap för mobiltelefonin i Sverige kommer det inte som en överraskning. Däremot är det synnerligen allvarligt att en kommun står handfallen när mobiltelefonerna slutar fungera. Om man nu saknar kunskap, vilket allt tyder på, anser jag att man måste ta hjälp av exempelvis FRO, Frivilliga Radioorganisationen, som har stenkoll på alternativa kommunikationssätt, utöver röksignaler.

Förhoppningsvis fungerade Rakel under tiden resterande delen av mobilnätet låg nere, och det är ett sätt som kommunledningen kan kommunicera. Troligtvis fungerade fortfarande en del av internet, vilket också är ett sätt att samordna sig. Men när det inte fungerar så finns det egentligen bara två sätt att prata med varandra på håll. Dels att använda satellittelefon, men även att sparka igång någon form av amatörradio/komradio. Antingen någon gammal polisradio, de fria frekvenserna eller något annat sätt. Därför är det viktigt att kommunen övar radiosamband och kan ta del av den kunskap som finns i samhället.

Polisen – ditt samtal är placerat i kö

Polisbil
Foto: Riggwelter / CC BY-SA

I dag tänkte jag visa lite ansvar och kontakta Polisen på 11414 för att informera om skadegörelse i mitt område. Jag ringde och kände mig som Fredrik Lindström som i en sketch skulle boka tågbiljett med hjälp av SJ:s automatiska telefonsvarare.

När jag för tredje gången med höjd röst förklarade att jag vägrade skriva mitt personnummer frågade datorrösten om min ålder och informerade därefter om att jag placerats i kö och min förväntade kötid. Därefter slängde jag på på luren och konstaterade att jag ska spendera min kväll på annat sätt.

Jag uppmanas att kontakta polisen om jag ser drogförsäljning och inbrott, men det är ingen som vill prata med mig trots att haschdimman ligger tung omkring skolgården. Kommunens socialarbetare anser att jag som vuxen ska gå ut och mota bort kriminalitet och otrygghet genom att vara mer ute. Min fråga är varför barnen är ute när föräldrarna sover.

Är verkligen en centraliserad poliskår och nedlagda närpolisstationer rätt väg? Var det inte bättre när våra områdespoliser tvärs över gatan var ”du med buset”?

När jag läste kursen Underhållsteknik i gymnasiet fick jag lära mig om att förebyggande underhåll alltid blir billigare än akut avhjälpande underhåll. Visserligen kommer det alltid uppstå situationer man inte hade planerat för, men om man har en underhållsplan och byter motoroljan enligt intervall så är sannolikheten mindre att just motorn rasar på bilen.

Förebyggande insatser bör stävja grövre brottslighet. Men om man inte ens kan kontakta polisen är det ju ingen ide.

 

Konsten att flytta till landet av Anders Möller

Anders Möller bor sedan omkring 10 år tillbaka på den 2,5 ha stora gården Larslund i Vingåker och är idag egenföretagare och lantarbetare med bland annat glöggtillverkning som sin främsta inkomstkälla, ett intresse han fick efter att ha gått en kurs i mathantverk som en del av sin omställning efter att ha blivit uppsagd som journalist och rubriksättare efter sin flytt till Vingåker.

Sedan en tid tillbaka följer jag Möllers Youtube-kanal, Anders på Landet, som tidigare hette fstvs, vilket precis som bloggens namn är en förkortning av Från Stockholm till vägens slut. På kanalen får man följa med i livet på den lilla gården, både i med och motgång samt ta del av Anders tips och idéer samt utvecklingen av både hans biodling och den egengrävda damm där han planterat ut flodkräftor.

Förra året publicerades hans bok Konsten att flytta till landet, som även lästs in som ljudbok av författaren själv, där man får följa hans, något naiva, tankar om självhushållning och resan från munk i Thailand till solskensbonde i Vingåker och hans drömmar när han som ung, efter att ha läst Henry David Thoreau’s bok Skogsliv vid Walden, började fundera på hur man kan leva ett enklare liv på landet; och lärdomen att verkligheten inte alltid är som Astrid Lindgrens sagofigurer i Lönneberga och hur det moderna lantbruket är en nödvändighet för livsmedelsförsörjningen.

Att läsa, lyssna och på annat sätt ta del av livet på landet är nyttigt för den som är intresserad av att flytta från storstaden till ett lugnare liv på landet. För mig handlar inte drömmen om att bli månskensbonde eller att försörja mig på spannmål och djurhållning. Att ha djur kan vara mysigt men kräver mycket kunskap och framför allt ansvar och engagemang vilket betyder att man blir låst till gården och behöver någon som ser efter både hönsen och fåren om man skulle vilja ta en längre, eller för den delen kortare, semester.

Samtidigt vet jag att man inte behöver flytta långt ut på Skaraslätten eller in i de småländska skogarna för att hamna på landet, det räcker med att åka ett par mil från närmsta storstad så ser man sädesfälten böja sig för vinden. Fördelen som jag ser det med att köpa en mindre gård är att man slipper hyresvärden och slipper leva på blodpudding för att kunna amortera och betala räntan på bolånet.

Om man dessutom äger en mindre skogsfastighet har man även större möjlighet att kunna spara in på uppvärmningskostnaden. Det finns tydligen en bra bok skriven av Lars Mytting med namnet Ved: allt om huggning, stapling och torkning – och vedeldningens själ som Anders Möller rekommenderar när det kommer till skogsskötsel och vedeldning.

Kryp på butiksgolvet och leta låga matpriser

Felix Köttbullar med potatismos
Felix köttbullar med potatismos

Som en konsekvens av det ökade prisläget i Sverige försöker jag ändra mina levnadsvanor; något som är svårt när man måste rucka på sina rutiner både är bekväm och lat. Trots att jag bor i lägenhet där både vatten och uppvärmning ingår i hyran försöker jag dra ned min elkonsumtion till en låg nivå. Även om jag inte, som mina grannar, använder den gemensamma tvättstugan istället för den egna tvättmaskinen. Jag väljer att använda både tvättmaskin och torktumlare, och diskmaskinen går veckovis som vanligt.

I början av året ersatte jag mina två mekaniska dygnstimers som reglerat fönsterbelysningen, genom att installera Home Assistant på en Raspberry Pi jag hade liggandes i en byrålåda. Jag valde då att köpa vägguttag från IKEA:s serie Trådfri samt en glödlampa från samma serie. Under hösten kompletterade jag med Shelly Plug S, en produkt och tillverkare som Lars Wilderäng skrivit om i flera inlägg. Efter ett visst meckande fick jag igång vägguttaget från Shelly och kan nu både stänga av strömmen och mäta hur mycket min dator faktiskt drar beroende på om jag ser på film, spelar ett krävande spel eller skriver blogginlägg .

Sedan en tid tillbaka har jag av lathet även valt att äta kiosklagad mat, både på lunchrestauranger och snabbmatshak. Men att äta lunch för 110 kr per dag är 2 200 kr – 2 420 kr per månad i enbart matkostnader. Det blir rätt mycket pengar när både bränslet och matkostnaderna i butiken har gått upp. Samtidigt är jag oftast för trött och lat för att laga mat hemma, även om snabbmakaroner kokar upp på bara några minuter.

Vidare är jag nog inte ensam om att leta extrapriser i matbutikerna, och precis som norrmännen krypa runt på butiksgolvet för att finna dessa låga priser. Jag valde därför att svänga av på Lidl tidigare idag för att köpa fil och flingor till frukosten, men väl där upptäckte jag även att man hade ett tillfälligt parti Felix Köttbullar på burk för 26,66 kr. Så idag valde jag att rotera matförrådet, äta upp en burk med köttbullar och en portion med Felix potatismos.

Är ni fler där ute som letar låga priser, och vad gör ni för att minska kostnaderna?

Är småskaligt lantbruk en utopi idag?

Bild på traktor
Foto:
Martin Abegglen
/ CC BY-SA

Snart en vecka har gått sedan valet och Sverige har fortfarande inte fått en ny regering, men vi ser ut att med knapp marginal få en borgerlig sådan. Samtidigt vet vi att Centerpartiet, som svikit sina tidigare kärnväljare, backat på landsbygden medan Sverigedemokraterna är ett av dom partier som går starkt framåt, tillsammans med Socialdemokraterna, i glesbygd.

Samtidigt är det för en del i min omgivning lockande att flytta ut i glesbygdsområden där husen är billiga för att leva ett enklare liv, även om det innebär en sämre materiel standard än idag. Att flytta från en hyresrätt i storstaden eller sälja den toppbelånade villan i skärgården och flytta uppåt landet till Värmland, Dalarna eller ända upp till Västernorrlands län och köpa ett hus för under miljonen. Den stora frågan är då hur mycket mark man behöver för att bli mer eller mindre självförsörjande så att man kan klara sig. Mina fördomar om brukssamhällen är att om man inte jobbar på den stora industrin, om den inte är helt nedlagd, så arbetar man inom vården eller möjligtvis skolan, om det fortfarande finns en sådan, och riskerar att pendla många mil per dag.

För den som bor i storstan utan koppling till en generationsgård så talas det väldigt lite om hur man bedriver ett småskaligt skogsbruk, om fördelar och nackdelar med att arrendera ut åkermark istället för att själv bruka marken, om hur mycket arbete det är som fårbonde samt hur mycket man kan få om man hyr ut jakträtten. Visserligen kanske man får reda på detta om man går en utbildning på Folkhögskolan i Skattungbyn eller går på en mässa i skogsbruksmaskiner, men andelen bönder som hänger på andra forum än Maskinisten är troligtvis få.

Är det någon av er läsare som har koll på hur mycket mark man behöver för att bli självförsörjande? Står Sverige inför en ny era av gröna vågen som en konsekvens av klimatförändringarna och den politik som bedrivs både i Riksdagen och EU-parlamentet där gemene man riskerar strömavbrott eller tvingas sälja hunden för att betala uppvärmningskostnaderna?