Eftersom mitt främsta mål med arbetsdagen är att avsluta den så tidigt som möjligt stiger jag upp i ottan och beger mig till arbetsplatsen med hjälp av kollektivtrafiken. För ett par veckor sedan gick snöret på den reflex som sitter i höstjackan sönder, och eftersom det varit så pass ljust på morgonen har jag inte behövt ersätta den, min hållplats är dessutom upplyst och jag har alltid en ficklampa med mig, både i jackan och inbyggd i min mobiltelefon.
Idag var det mörkt. Hösten har kommit och trots att vi fortfarande har sommartid är det ledljus som gäller. På parkeringen vid min arbetsplats höll bilförarna på att parkera och räta upp sina bilar, så jag valde att hålla avstånd. Men jag fick trots allt en pik om att jag måste ta på mig reflexer. Vilket jag nu kommer göra.
Reflexvästen är upphängd i hallen och jag har ersatt min reflex. Jag har reflexband, sådana man snäpper fast, på min ryggsäck men jag orkar aldrig ta på mig dom på morgonen eftersom jag är så trött att jag inte ens skulle kunna rabbla alfabetet framlänges.
Du, din partner och dina barn måste också synas i trafiken så ta på er ett par reflexer, och gärna en reflexväst. Ett par reflexer på jackan, på byxorna och på din väska skadar inte. Det är ditt, eller dina barns, liv det handlar om. Reflexer är en billig livförsäkring och lönen måste konsumeras upp för att tillväxten inte skall avstanna.
Sveriges Radio publicerade i morse artikeln Tandläkare vänder sig mot oro för flour, som tar upp ämnet flour, egentligen, flourid, som finns i både tandvårdsprodukter som fluorskölj och tandkräm, samt även i dricksvattnet, som även kloreras, i vissa länder för att stärka emaljen och motverka karies.
Mona Hambraeus skriver att tandläkarna menar att flourtandkräm inte alls är farligt, och att det i själva verket kan påverka tandhälsan negativt. Vad jag reagerar på är att hon tar upp att tandläkarna menar att varningen för cancer är felaktig, men inte underbygger det med fakta. Om det inte finns någon sanning i påståendet måste det givetvis finnas forskning på ämnet. Visserligen kanske forskningen kommer avfärdas som statspropaganda av foliehattarna, men det är en annan sak.
Även om tandläkare har viss medicinsk utbildning betyder inte det att dom är fullfjädrade cancerforskare, så man bör väl i första hand lyssna på en forskare med erfarenhet istället för någon som arbetar på en tandvårdsklinik som sponsras av några av Sveriges största företag som säljer tandvårdsprodukter. Vilken tandkräm rekommenderar din tandläkare egentligen? Sensodyne, Colgate, Pepsodent eller kanske något annat märke? Tänk på det, både du som konsument, men framför allt du som arbetar som journalist. Journalistik utan källkritik är inte okej.
I vissa bloggar och chattrådar på nätet beskrivs fluor i tandkräm och tandvårdsprodukter som skadligt, till exempel som ett cellgift som kan ge cancer. Föräldrar uppmanas skydda sina barn, och använda tandkrämer utan fluor, ofta kallas de ekologiska och med naturliga ingredienser.
Från tandläkarhåll anser man att varningen för cancer är felaktig och att oron är obefogad. Det finns starka vetenskapliga bevis för att tandkräm med fluor förebygger karies, alltså hål i tänderna, hos barn och ungdomar.
År 1917 publicerades boken Diabetic cookery, en diabeteskokbok av Rebecca W. Oppenheimer där man kan läsa om vad en diabetespatient absolut inte får äta, samt vad dom bör äta istället. På sidan 13 kan man läsa att bland annat socker, stärkelse, bröd, kakor, ris och pasta är förbjudet. Mat som vi idag vet innehåller kolhydrater och är blodsockerhöjande. Men läser vi dagens kostråd, i broschyrer från läkemedelsföretag, får vi tips som går direkt mot tidigare rekommendationer. Läkemedelsföretaget säljer mer insulin till diabetespatienterna och ännu fler läkemedel ju sjukare dom blir. Bör man lyssna på den som har ett vinstintresse och vill sälja läkemedel, eller på någon oberoende?
Vad jag vill säga är, att vi tillsammans måste vara uppmärksamma på vilken information vi sprider, och vems intressen vi för vidare. Det handlar dels om ovan beskrivna exempel, men också om information från främmande makt. Allvarstid kräver samhällsanda, vaksamhet och tystnad.
En prepper är en överlevnadsentusiast som bygger egna bunkrar. Det skriver Norrköpings Tidningar som intervjuat Jan Alsander, utbildningschef vid Civilförsvarsförbundet, och en av initiativtagarna till kampanjen 72 timmar.
Civilförsvarsförbundet är precis som Frivilliga Radioorganisationen och Frivilliga Resursgruppen i starkt behov av föryngring. Kommuner som vill lägga mer ansvar inom krisberedskap på frivilliga organisationer bör tänka både en och två gånger innan, eftersom antalet aktiva till stor del är boulespelande pensionärer som började jobba när Gustaf V fortfarande var statschef.
Han vänder sig samtidigt emot så kallad ”prepping” där vissa överlevnadsentusiaster går så långt att de bygger egna bunkrar.
– Meningen är ju inte att man ska behöva ha så mycket grejer hemma att man klarar sig i flera månader. ”Prepping” är lite kontraproduktivt och skrämmer bort människor istället. Har man förnödenheter för tre dygn så klarar man sig i allmänhet också mycket längre, kanske uppemot en vecka, säger Jan Alsander, som särskilt trycker på behovet av information.
Det Jan Alsander säger om prepping i intervjun med tidningen visar hur lite han faktiskt vet om ämnet. Att vara prepper handlar inte om att bygga upp ett matförråd för flera år framöver, även om det finns personer som också gör det. Att vara prepper handlar om att man vill trygga sin egen, och sin familjs, matförsörjning också när havregrynen börjar ta slut i den lokala mataffären. Det handlar om att man vet att dricksvattenförsörjningen i Sverige är lite osäker, att vi både har ett föråldrat ledningssystem och bokstavligt talat skit i dricksvattnet. När strömavbrottet är ett faktum och det tar tre dagar, kanske två veckor, kan du sitta med filtar, men vore det inte bättre med en fotogenkamin eller en kakelugn? Man vet att även om strömavbrottet endast varar i 30 minuter går det alldeles utmärkt att koka spaghetti till dom hungriga barnen. Och när lönen inte kommer den 25:e för att banken och datastrul, ja då roterar jag mina konserver.
En prepper är en person som tar hand om sin familj, som knyter viktiga kontakter och delar med sig sina kunskaper, men som ändå väljer att hålla en viss nivå av operationssekretess utifall någon i grannskapet eller vänkretsen skulle prata bredvid mun. Ingen vill ha en Ove Sundberg i tamburen när skiten träffat fläkten. Vad bunker beträffar har vi ett skyddsrum i källaren på min arbetsplats, men jag välkomnar alla initiativ att återinföra lagkrav på skyddsrum vid nybyggnationer.
Min fråga till dig är, vad händer efter 72 timmar? Står det svenska civilförsvaret och knackar på min ytterdörr som räddaren i nöden? Nej. Sverige har inte något totalförsvar, vi har inte ens hemvärnssoldater så det räcker. Så prata du om 72 timmar och hur din matranson för tre dagar magiskt räcker en hel vecka. Men säg inte att prepping är kontraproduktivt och att min blogg skrämmer bort människor. För det är inte sanningen.
Vet du vad en tågvärd på Västtågen tjänar? I dag sökte jag information, mest på grund av att jag ville veta om det var någon skillnad mellan en tågvärd och en konduktör rent lönemässigt. Vad jag kan konstatera är att lönerna skiljer sig lokalt mellan det centrala avtalet och SEKO Klubb Västtågs lokala avtal.
Som jag förstår det så har en biljettgranskare, BGR, enligt det lokala avtalet en ingångslön på 25 660 kr från första egna turen, och en slutlön på 27 271 kr efter 12 månader. En avgångssignalerare, AGS, har som slutlön, efter 24 månader, en lön på 28 990 kr. Därutöver, som jag förstår det, tillkommer eventuellt OB-tillägg, övertidsersättning, samt instruktörs- och utbildningstillägg för att handleda och utbilda nyanställda.
Nu säger jag inte att tågvärdar har en för hög lön. Vem vill egentligen arbeta som tågvärd en lönehelg på ett tåg fullsatt med alkoholpåverkade personer, en del kanske till och med är hotfulla. Vad jag säger är att SEKO, som är ett LO-förbund, faktiskt verkar vara det fackförbund som har bäst avtal för sina medlemmar. Jämfört med grundlönen för fast anställda soldater, hemvärnssoldater, eller poliser, är det en markant skillnad.
Undrar hur det känns för en polisman i yttre tjänst att en tågvärd på Västtågen har en högre ingångslön än polismannens slutlön. Denne kan i alla fall glädja sig åt att komfortoperatörerna, vilket är SJ:s benämning på vagnstädare, åtminstone har lägre lön.
Vi är många som nu tänker efter före vi går ut om kvällarna. Skottlossningar är nu de facto en del av vardagen och bara i Göteborg med omnejd har det skett ett flertal skottlossningar, och mord, den senaste veckan. Mölndal, på Frölunda torg och Angered, bara för att nämna några. I Helsingborg skrev en skottskadad person ut sig själv från sjukhuset.
Frågan är vad man bör tänka på när man är ute under dom sena timmarna. Än så länge är det ingen som skjuter folk på Avenyn i Göteborg, även om det förekommer såväl fylla, bråk och knivslagsmål. Man kan kalla gängskjutningarna för självsanerande, men likväl är det fortfarande attacker på det fria och öppna samhället. Ska man behöva vara orolig för sitt liv och tvingas bära skyddsväst efter mörkrets inbrott?
Kvinnor är också utsatta, många känner sig otrygga och en del ser varje man som en potentiell våldtäktsman. Rekommendationen är att gå många tillsammans på upplysta gångstråk. Men att bör ta en taxi från dörr till dörr. I dag handlar det inte enbart om en stulen plånbok och en polisanmälan. Våldtäkter, grov misshandel och men för livet är något vi har fått läsa om. Skottlossningar och mord har trängts undan och omnämns idag i notiser i stället för på löpsedlarna.
Rättssamhället blir mer undanträngt och man har fått igenom ett skyddsstopp på Kalmar tingsrätt eftersom man inte längre vill hålla häktningsförhandlingar i Polishuset. Jag har tidigare skrivit om medborgargarden, och i Lindsdal har envarsgripanden blivit en del av vardagen för ortens grannsamverkan. Polismyndigheten, var god dröj.
Vi vet också att vapendirektivet inte kommer att minska antalet kriminella vapenägare utan licens. Det är ett ämne som diskuteras flitigt på Twitter och i vapenkretsar, men som sällan når ut i nyhetsrapporteringen i radio, tv och tidningar. När en misstänkt gärningsman släpps ur häktet och i förbifarten nästan får en handgranat i näven på väg ut ur polishuset funderar man på lagstiftarnas kompetens.
Frågan är, hur kommer vi till rätta med den eskalerande våldsutövningen i samhället, och vad kan jag som privatperson göra för att skydda mig?
Johanne Hildebrandt och Sakine Madon har i på sin kanal Hildebrandt & Madon på Youtube intervjuat Erik Laakoma och Pia Clerté om just sportskyttet och direktivets inverkan på sporten, samt inverkan på legala vapen vs illegalt anskaffade vapen. Nu handlar det alltså om skjutvapen och inte handgranater som i lagens mening är fyrverkerier. Men jag tycker alla bör titta på videoklippet.
