Drunkningstillbud i Askim – badgäster filmade

Igår inträffade sommarens första drunkningstillbud i Göteborg då en 15-åring som tillhörde en grupp ensamkommande flyktingbarn påträffades, efter att filmande badgäster motats bort, av Räddningstjänsten under vattnet vid Askimsbadet efter att bland andra badvärdar sökt efter pojken.

Att privatpersoner filmar ett drunkningstillbud, trafikolycka och liknande situationer är otroligt tragiskt. Man vill tro att folk i första hand försöker hjälpa till i den mån dom kan, fram tills dess räddningstjänst och polis är på plats, och därefter antingen avlägsnar sig eller står kvar om dom är i behov av krishantering.

Det är glädjande att vi har såpass få badplatsolyckor i år. Antagligen har det trista sommarvädret spelat in. I Göteborgs kommun finns inga livräddare, det ska dels handla om stora och kuperade områden, men det är också en ekonomisk fråga.

Samtidigt tycker, åtminstone jag, att den som inte kan simma bör hålla sig från vattnet, eller hålla sig på grunt vatten med båda fötterna i sandbottnen och näsan ovanför vattenytan. Små barn ska ha flytväst, armpuffar eller motsvarande. Är man ansvarig fosterförälder, lärare eller arbetar på hem med barn där man endast har sporadisk kontakt med barnen är det viktigt att säkerställa att alla kan kan simma. Vi vet att simkunnigheten kan variera och att personer med utomeuropeiskt ursprung ofta saknar kunskaper. Nu vet jag inte om det är så i detta fallet, men det är inte otroligt.

Har du bristande kunskaper i simkunnighet, undersök då möjligheten att ta simlektioner genom att kontakta något av  Svenska Livräddningssällskapets regionförbund idag. Ja, vuxensimskola.

Tappat bankkortet? Hur handlar du mat?

Bankomat
Foto: Automatid2012 / CC BY-SA

Det är ingen som vill förlora sitt bankkort, varken efter en krogrunda, på grund av ficktjuvar, att bankomaten äter upp det eller på något annat sätt. Samtidigt är det intressant att se vilken beredskap folk har för att klara sig fram till dess ett nytt kort kommer.

En del personer har antagligen fler än ett kort, men det hjälper inte om plånboken eller korthållaren har tappats bort. Förutsatt att personen inte är singel kan denne med hjälp av sin partner få ut kontanter. Det samma gäller givetvis om man har föräldrar och vänner som man kan sätta över pengar till och få ut kontanter den vägen. Men vad händer om det är mitt i sommaren, föräldrarna är i Grekland och du står ensam strandsatt? Idag är det ytterst få bankkontor i landet som tillhandahåller traditionell kassa med kontanthantering. Det lokala bankkontoret är idag reducerat till att äta gräddtårtor och sortera papper.

Även om vi har ett stundande byte av både sedlar och mynt är det viktigt att ha viss summa i madrassen för att kunna täcka oförutsedda utgifter, eller för att kunna handla mat när antingen kortbetalningen inte fungerar på grund av tekniska fel eller när du har förlorat ditt bankkort. Hur stor den summan är är givetvis upp till dig själv och du bör förvara kontanterna i ett föränkrat säkerhetsskåp.

Ett annat tips är att om du har extra kort som du sällan använder kan du lägga ur dom hemma i ditt säkerhetsskåp, på så sätt har du inte alla ägg i samma korg. Om du istället bara har ett kort, se över möjligheten att sätta över pengar på eventuellt matkort från ICA, Coop och liknande.

Har du råkat ut för att tappa bort ditt bankkort, hur löste du situationen? Vad har du för beredskap om du skulle förlora ditt kort? Har du kontanter, extra kort eller tvingas du gå ut och panta burkar?

Var finns närmaste hjärtstartare?

Bild på hjärtstartare
Foto: Rama

En av årets sommarpratare är Olle Jönsson, känd som sångare och tidigare trummis i dansbandet Lasse Stefanz. Ett mycket intressant sommarprat på bred skånska, vilket givetvis också betyder att ingen urstockholmare innanför tullarna förstod ett ord av vad hand talade om.

Jönsson berättade bland annat om att han för några år sedan tvingades göra en ballongsprängning som följd av en hjärtinfarkt och att han och bandet numer alltid har med sig en hjärtstartare i turnébussen. Idag är hjärtstartare en mer vanlig syn än för bara några år sedan. Nästan alla pendeltåg i Göteborg har en, många företag och dom finns på många offentliga platser. Genom Hjärtstartarregistret kan du se var närmaste hjärtstartare finns, och om du eller din arbetsplats har en hjärtstartare kan du enkelt registrera den.

Lika viktigt är det att ha kunskap om traditionell hjärt- och lungräddning, HLR. Många har idag fått möjlighet att delta i en sådan kurs och få ett certifikat. För ett par år sedan fick jag möjligheten. Det var tyngre än jag trodde. Men egentligen är kunskapen färskvara och om det gått ett par år kan till och med råden förändras. Hur många hjärtkompressioner och inblås är det och i vilken takt var det man skulle trycka?

Har du kunskap om hur man använder en hjärtstartare, har du övertygat din arbetsgivare om att det är en bra sak att ha? När gick senast en kurs i HLR?

Research innan köp av bostadsrätt?

Byråkrati och administration
Foto: Christian Schnettelker / CC BY

Några av landets största mäklarfirmor använder sig delvis av sociala medier för sin marknadsföring. Det är rätt intressant att läsa dom kommentarer som folk ibland väljer att lämna. Eftersom bostadsrätter ofta marknadsförs med argument som ”bra läge” och ”låg avgift” så kommer givetvis priset också att vara högt, eftersom jag främst ser Göteborg med omnejd.

Den roligaste annonsen var när folk lämnade kommentarer där dom undrade om det var en hyresrätt som hade låg avgift mitt i centrala Göteborg. Nej, det var en bostadsrätt fick dom förklara. Vi har inte fullt ut marknadsanpassade hyror, varken privata fastighetsägare eller allmännyttiga bostadsbolag i Sverige, men det är ytterst få hyresrätter med modern standard i Sveriges tredje största stad som ligger på låga hyror. Även om prisbilden givetvis varierar beroende på ålder och standard.

Vad jag förstår är det viktigt för den som funderar på att skaffa en insatslägenhet att kontrollera bostadsrättsföreningens ekonomi och aktivitet innan man väljer att lägga bud. En dåligt skött förening är ett dåligt tecken och ställer många frågor eftersom det kan orsaka stora problem för föreningens medlemmar, alltså för alla er som bor i en bostadsrätt.

Frågan är hur vanligt det är för den som är oinsatt att titta över föreningens ekonomi, mötesprotokoll och ställa frågor om tidigare och kommande renoveringar. Vi vet att det är svårt att få en hyresrätt idag. Om det beror på att man står passiv i en stor bostadskö istället för att kontakta mindre privata fastighetsbolag låter jag vara osagt. Men många behöver en bostad och som alternativ till osäkra korttidskontrakt i andra hand väljer den som har möjlighet att skaffa sig en bostadsrätt.

Bor du i en hyresrätt, ett fritidshus, i en villa eller i en bostadsrättsförening? Skriv gärna om dina erfarenheter kring bostäder och bostadsrättsföreningar. Hur tänker du kring bostadsrätter?

Lyft på luren och fråga någon som kan

Eftersom vi lever i en digital tidsålder har det blivit vanligare att folk, främst yngre, väljer att ställa frågor via Internet. Antingen på dom få internetforum som finns kvar, eller via sociala medier, i grupper eller till officiella konton där sådana finns.

Förutsatt att det finns officiella konton från företag och myndigheter på sociala medier är det relativt bekvämt att kommunicera på det viset. Problemet uppstår när personer frågar lekmän och ställer specifika krav och istället för att kontakta den kundtjänst företaget eller myndigheten tillhandahåller väljer man att gnälla för ingenting.

Jämfört med 20-25 år sedan är det idag en barnlek att ta reda på offentliga telefonnummer. Alla seriösa myndigheter och företag har skrivit det på sin webbplats, och det finns idag många appar och uppslagstjänster för telefonnummer. Jag kan hålla med om att det är mer bekvämt att snabbt pinga det officiella kontot på Facebook eller Twitter. Tyvärr är det många företag som enbart använder sig av en tjänst, medan eliten håller till på Twitter väljer dom att enbart använda e-post och Facebook för digital kommunikation.

Givetvis håller jag med om att det är mer bekvämt att föra en konversation i text än att lyfta telefoluren och slå en signal. Framför allt om det handlar om företag som är ökänt för långa köer till kundtjänst. Jag är själv inte en person som lyfter telefonluren i onödan, jag känner mig illa till mods.

Det handlar mycket om lättja. Folk, främst unga, tenderar idag att vara mer bortskämda idag än tidigare. Det handlar om att få allt serverat i livet istället för att försöka hitta egna lösningar, ta initiativ och visa prov på duglighet. Vi kan ta den ironiska replik jag ofta skriver i sociala medier, ”men jag betalar ju skatt”, vilken syftar på folks omedvetenhet om den svenska krisberedskapen och att vi som medborgare har ett funktionellt ansvar där myndigheter förutsätter att vi själva tar ett visst ansvar vid en kris. Om det är zombieapokalyps, skogsbrand, översvämning, strömavbrott eller liknande spelar ingen roll. Vi måste själva ta ett visst ansvar, både i vardagen och vid krissituationer. Det handlar om ren Darwinism.