I dag tänkte jag visa lite ansvar och kontakta Polisen på 11414 för att informera om skadegörelse i mitt område. Jag ringde och kände mig som Fredrik Lindström som i en sketch skulle boka tågbiljett med hjälp av SJ:s automatiska telefonsvarare.
När jag för tredje gången med höjd röst förklarade att jag vägrade skriva mitt personnummer frågade datorrösten om min ålder och informerade därefter om att jag placerats i kö och min förväntade kötid. Därefter slängde jag på på luren och konstaterade att jag ska spendera min kväll på annat sätt.
Jag uppmanas att kontakta polisen om jag ser drogförsäljning och inbrott, men det är ingen som vill prata med mig trots att haschdimman ligger tung omkring skolgården. Kommunens socialarbetare anser att jag som vuxen ska gå ut och mota bort kriminalitet och otrygghet genom att vara mer ute. Min fråga är varför barnen är ute när föräldrarna sover.
Är verkligen en centraliserad poliskår och nedlagda närpolisstationer rätt väg? Var det inte bättre när våra områdespoliser tvärs över gatan var ”du med buset”?
När jag läste kursen Underhållsteknik i gymnasiet fick jag lära mig om att förebyggande underhåll alltid blir billigare än akut avhjälpande underhåll. Visserligen kommer det alltid uppstå situationer man inte hade planerat för, men om man har en underhållsplan och byter motoroljan enligt intervall så är sannolikheten mindre att just motorn rasar på bilen.
Förebyggande insatser bör stävja grövre brottslighet. Men om man inte ens kan kontakta polisen är det ju ingen ide.
Hej!
Gillar bloggen och skulle gärna se att den uppdateras igen.
Mvh Anita