Fem kilometer på löpband, så långt tog jag mig en eftermiddag på löpbandet. Konsekvensen nästa dag var att jag upptäckte en ca 2 cm stor blåsa på insidan foten i höjd med hälbenet.
Frågan är nu vad man bör göra. Vissa menar att man bör sticka hål på den med en desinficerad nål från frisk hud eftersom man annars riskerar infektion. Andra menar att man bör skydda den med skavsårsplåster. Jag har valt att inte förstöra blåsan och skyddat den med större plåster från vår första hjälpen-tavla på jobbet. Men skavsårsplåster och tejp som leukoplast är något man uppenbarligen bör investera i.
Att gå långa sträckor har aldrig varit något jag eftersträvat, men många tror sig kunna ta sin bug-out bag och på fot ta sig till ett mer lämpligt ställe om dom tvingas evakuera. Frågan är hur många som planerar inför det scenariot faktiskt övat, och vet hur det är att gå längre sträckor, har man över huvud taget testat sin utrustning på Sveriges vandringsleder?
Ni som är vana vandrare, eller idrottare, som har erfarenhet av skavsår och hur man förebygger dessa, skriv gärna hur man bäst förebygger blåsor och skavsår samt hur ni brukar ta hand om dom ni fått.
För att undvika blåsor: kör löpning och marschträning och lär dig var blåsor uppstår. När du vet, tejpa förebyggande.
När du fått en blåsa: Behåll den intakt första dygnet och låt huden under blåsan börja läkeprocessen. Efter ett dygn, stick med en desinficerad eller glödgad nål hål i kanten på blåsan och tryck ut vätskan. Ny ytterhud bildas under i skydd av den döda huden som torkar bort.
Tar du hål på blåsan direkt är huden under blåsan helt rå och då bildas ett sår som tar längre tid att läka.
Lägg för ändamålet lite omsorg på kängor av god kvallitet och lång livslängd, samt på löparskor som passar din fot, det kommer dina knän, höfter och rygg att glädjas åt. Marschträning i varierande terräng så att du ger kroppen variation. Balansera med styrketräning av hela kroppen.
Slutligen skriv flitigt på bloggen! 🙂
/C
Punktera blåsan, annars växer den.
På med compeed, låt sitta tills den faller av.
Annars är det viktigt med torra strumpor, för att ytterligare skydda huden sätt på silon-salva (används väl egentligen för baby vård, men gör huden tålig mot fukt/väta).
Två lager strumpor funkar för mig. Anpassa tjocklek efter utrymme, och material så det sprider fukten bort från huden. Stor andel ull är bra mot fukt och lukt, men nackdel att det går lättare hål på ull och kräver speciell rengöring för att behålla funktionen.
Vid löpning då man blir blöt, typ orientering, använder jag syntet, för att underlätta vid tvätt och minska blötvikten.
Nya skor kanske behöver användas kortare tid i början, så de formar sig, och fötterna bildar tjockare hud där det behövs. Kan vara smart att experimentera med olika snörningar också, det finns många sätt att dra ett skosnöre. Prova olika sulor.
/KentS
P.S. Det är roligare att springa ute i skogen eller på skogsstigar. Mountainbike ännu roligare, särskilt trail eller enduro varianterna. På köpet får man lära sig hitta med lokalsinne, gps eller kartor = mer preppigt än löpband.
D.S.
Efter ca 5000 kilometer vandring och inga skavsår nu mera:
Dubbla strumpor varav de understa tunnaste möjliga, de andra kan vara ylleblandning (mina är dock syntet för allergins skull). Gärna vänster-högerstrumpor, de sitter bättre.
Tejpa med Leukoplast innan, där skavsår brukar uppstår. Skavsårsplåster är värdelöst och bara klumpar sig snabbt. Känns det som skav lappa det genast. Sårsalva kan lindra.
Gå inte mer än 2 timmar med nya skor den första veckan, kanske mer, innan du tar av de.
Får du blåsor i tårna är skorna för små.
Trots allt lyckades jag få en blåsa vid förra vandringen när det var 32 grader i skuggan och fötterna kokade. Spräckte båsan det genast, sårsalva, dubbel plåster, en lagom, en stor och det besvärade inte mig de nästa 150 kilometerna.
En sak folk gjorde när jag pilgrimsvandrade i Spanien var att sticka ett fint hål och dra in en sytråd i blåsan, som suger ut vätskan.
Alltid torra fötter. Blåsor skapas till stor del av friktionen.
Vid längre vandringar kör jag 45 minuter vandring/10-15 min vila. Vid varje vila drick vatten(alltid varmt vatten om det inte är sommar. Gärna saft om behövs) och byt strumpor (du har ett par på dig och ett par hängandes där de torkas bäst). Pudra fötterna och kalsongerna med babypulver vid varje rast (kalsongerna brukar jag skippa och kanske bara köra 2-3 rast).
Hemligheten att avverka längre sträckor ligger inte i hög maxtfart utan att orka ha en rimlig fart över tid.
I lumpen fick jag lära mig att försiktigt göra hål i kanten på blåsan med en eldad nål, och pressa ut vätskan. Detta för att kunna fortsätta marschera dagen efter. Detta var på ett jägarförband.
Om det är en läkares rekommendation har jag ingen aning om, men funkade rätt bra.
Håller med Jakob ”inte jäkta”. En miss många gör att dom tror att dom orkar bära alla bra att ha grejer. Jag har testat aldrig mer 🙂
Tycker du fått utmärkta svar!
Beror också lite grann på aktivitet…
Själv kör jag alltid dubbla ullstrumpor vid aktivitet som jag bedömer har minsta risk för skav: längre promenader, löpning osv.
Strumporna kan vara hur tunna som helst, vid löpning använder jag 2 sk liners i ull.
Vid vandring med tung packning använder jag alltid 3 par strumpor, också de i ull, inget annat! När det är dags för känginköp tar jag helt enkelt med de 3 par strumpor jag brukar använda (i mitt fall: hög tunn liner + hög strumpa + medelhög lite tjockare) till affären för utprovning. Det brukar leda till 1-1,5 storlek större än normalt. En annan viktig sak, enligt mig, är valet av känga. För vandring med tung packning väljer jag alltid hög känga utan foder, sk ”enlagers”, inga polstrade skaft och absolut inte goretex eller annat membran! Detta för att, som nämnts ovan, det är viktigt att hålla fossingarna torra! Kängor med foder och membran är i princip omöjliga att torka i fält. Membran sätts igen över tid och sen har man en gummistövel. I kängan har jag alltid en innersula i ull. Har tom använt ullinnersula i löpardojor och fått mycket bättre ”fotmiljö”! Vid vandring byter jag strumpor kanske inte vid varje rast som ovan, men minst en gång mitt på dan. När jag gör kväll och slår läger åker kängorna av å foppatofflorna på. Foppatofflor är fula som synden men en gudagåva för vandraren! De väger nästan inget! Köpes så stora att man får plats med ullsocka i, det blir ofta kyligt framåt kvällen. Används i lägret och vid vadning så man slipper få helt dyngsura kängor. Vid vad säkrar man så klart foppan vid benet med paracord, de flyter bra och jösses vad fort de försvinner nedför forsen om de slinker av, jag vet, tro mig…
Det om foppor…
När jag slår läger för kvällen tar jag alltid ut ullsulan ur kängan och ser till att sko å sula får torka ordentligt. I och med att jag har fopporna har jag ingen brådska och kan ställa kängorna en bra bit från brasan så de inte smälter, men ändå torkar.
Jag vet, jag blir lite lätt anal när det gäller att ta hand om fötterna under vandring… Men min metod har gjort att jag inte haft en enda blåsa, i fält, på över 15 år! Och jag vandrar en hel del. Exempelvis kan nämnas att jag i höstas gjorde en vandring på 5 veckor med initialt drygt 45 kilos packning utan en enda blåsa! Då gick jag i snitt drygt 3 mil om dan i 5 veckor.
Det blev lite långt men favoritämne är favoritämne…
Man kan prata gadgets och prylar och coola material och vad man vill, men ska man vandra, löpa, springa eller bara flanera är fötterna allt!
Låter som att du har koll. 3 par strumpor, blir inte det väldigt varmt på sommaren, räcker det inte med två?
För att undvika blåsor, speciellt kring hälen så är leukoplast en fantastiskt bra produkt. Köp den som är 5 cm bred och dra av 20-25 cm. Fäst under hälen och upp över hälsenan. Eventuellt kan du behöva klippa loss några flikar på utsidan av tejpen där rundningen är.
Inte den värsta vandring tar sig igenom detta. Tejpen sitter fast i dagar om man skulle behöva.
Tycker du har fått många väldigt bra svar, men skulle vilja lägga till en sak. Har hållt på med en hel del toppturande och då är skavsår väldigt vanligt. Svettigt och varmt i pjäxor och sen massa friktion på det. Min syster hittade på en väldigt bra metod för att ta hand om blåsor och kunna fortsätta gå:
När du fått blåsan, gör ordentligt rent och ta hål på den. Om risken finns att du spräcker blåsan så ska du alltid ta hål på den själv istället. Du gör hålet från sidan och trycker ut vätskan. Gör sedan ordentligt rent och lägg på en kompress. Utanpå kompressen klipper du en ring av skumplast så att blåsan kan ligga ostört i mitten med skydd av skummet runt. Sedan tejpar du med skoskavstejp ovanpå.
På detta sätt slipper du tryck på blåsan och får därför ingen mer friktion och ingen mer smärta.
Vill också lägga till att jag precis hittat din blogg och tycker den är fantastisk! 😀
På fullt allvar,hur kallt var det?
Barfota får du sällan blåsor.
Träna sakta, leder, muskler och skinn behöver tid att bli som du är byggd att vara.