När jag lyssnade på en podcast som tog upp bland andra Ivar Kreuger och hur Sverige, och världen, fungerade under 20- och 30-talet så tog man upp den amerikanska depressionen samt klimatkatastrofen Dust Bowl som följde under andra halvan av 1930-talet i delar av USA; en kris jag faktiskt aldrig tidigare hört talas om. Man nämnde även i förbifarten boktiteln Vredens druvor, en bok jag inte heller hade hört talas om tidigare.
Dust Bowl handlade kort och gott om att man på de stora slätterna hade överbrukat jorden för att öka jordbruket men på grund av några år med svår torka och därefter kraftig vind ledde till att topplagret försvann och blev till stora sandstormar och dammoln. Konsekvensen av både en klimatkatastrof samt en nationell ekonomisk depression blev att folk tvingades ut på vägarna för att försöka få mat på bordet.
Fotografen Dorothea Lange var en av dom som fångade denna tragiska tid i USA:s historia. Genom hennes bildskatt kan man se de förhållanden som folk tvingades leva under, de fullastade rishögar till bilar som folk färdades i och de tält- och kåkstäder, kända som Hoovervilles efter President Herbert Hoover, byggda av tält, brädor och kartonger, som folk tvingades bo i under misära förhållanden för att få tak över huvudet, även om dom inte hade någon mat.
Nobelpristagaren John Steinbeck som även har skrivit böcker som Möss och människor och Öster om Eden fick Pulitzerpriset för boken Vredens druvor, en bok som också gjort att han anklagats för att vara socialist. I boken jag har läst får vi följa den fiktiva familjen Joad som, precis som verklighetens folk, tvingas lämna sitt hem i Oklahoma efter att gården blivit inlöst av banken och stordriften, traktorerna, har gjort det olönsamt för markägarna att ha små arrendatorer.
Precis som tusentals andra har dom fått uppgifter om att Kalifornien är guldstaten där det finns jobb i överflöd med höga löner. Tillsammans med familjen får vi som läsare kunskap om hur verkligheten såg ut för dom tusentals individer som vallfärdat dit med sina drömmar och hur dom rika markägarna drar nytta av det överskott på arbetare som finns, samtidigt som folk tvingas att arbeta under vidriga arbetsförhållanden för att få ihop några cent till raggmunkar för att klara livhanken. Som kollektivanställd i Sverige med en fackförening i ryggen, kan man förstå vikten av det fackliga löftet. Oavsett politisk ståndpunkt så borde alla Tesla-ägare läsa boken.
”Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin, under några omständigheter, arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra. Vi lovar varandra detta i den djupa insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav.”
Vredens druvor är en av århundradets 100 böcker enligt den lista som dagstidningen Le Monde tog fram 1999. Det är bara tragiskt att jag är en av alla människor som sovit under en sten och missat att läsa den, även om den är mycket tragisk och skriven på ett annat sätt än moderna böcker.
Utifrån mitt perspektiv så tar jag med mig vikten av att ha en buffert, både ekonomisk men även i skafferiet. Att först skuldsätta gården på grund av missväxt och på grund av ännu sämre tider tvingas försätta sig i personlig konkurs och sälja allt man äger och har och därefter tvingas ta ett arbete där två hungriga människor budar under varandra för att få en skiva bröd. Det är inget som jag vill uppleva någonsin.
Vidare hoppas jag att alla som läser Steinbeck får en mer human syn på världen, att till skillnad från att ha läst Ayn Rand, ha vetskapen om att alla inte har möjlighet att skapa sin egen lycka. Tyvärr finns det folk i den industrialiserade delen av världen som till synes har gott ställt, men som är en eller två månadslöner från personlig konkurs och lever ur hand i mun. Samtidigt finns det folk som av olika anledningar vill nedmontera och konkurrensutsätta den välfärd som vi tillsammans byggt upp, istället för att utveckla den och få en väl fungerande sjukvård och skola.
Jag hoppas att fler börjar att läsa böcker igen, det är utvecklande både för språket och för själen. Att så många yngre människor saknar tillräckliga kunskaper i språk, grammatik och läsförståelse är tragiskt. Tyvärr är det väl så att bara äldre människor, födda förra årtusendet, har orkat traggla sig igenom mitt ordbajseri och läser dessa avslutande ord…