Efter det stora strömavbrottet i Älvsbyn torsdagen den 4:e januari 2024 kan man se att Älvsbyn är en kommun som behöver trappa upp sin krisberedskap. Visserligen var det nedåt -40°C och de kommuninvånare som inte hade alternativ uppvärmning tvingades att lämna sina hem, men nu pratar jag inte om enskilda individer utan om kommunen och bristerna i beredskapen.
Hemtjänsten kunde inte tanka sina bilar eftersom bensinpumparna inte fungerade och kommunens äldreboenden tvingades servera kall mat, även om reservkraften fungerade där samt i kommunhuset samt biblioteket. Men det största problemet var att trygghetslarmen inte fungerade eftersom de idag kräver att mobiltelefonin fungerar, och den slutade att fungera när batterierna tog slut efter 4-6 timmar och var borta totalt sex timmar.
Kommunens säkerhetssamordnare Margareta Lundberg säger till Sveriges Television att kommunen inte kunde kommunicera internt, varken hemtjänsten eller kommunledningen. Vidare upptäckte man att det var vårt att nå Telia, den operatör kommunen använder sig av, då man inte hade ett fungerande direktnummer, inte ens beredskapsdirektören på länsstyrelsen i Norrbotten lyckades att nå dom. Det var först efter att man tittat igenom gamla dokument från 2018 som man hittade ett fungerande telefonnummer.
Lundberg säger i en intervju att det är allvarligt att telefonin inte fungerar samt att man bör överväga att ha två operatörer och alla skyller på Telia som utreder sin tekniska drift, men säger att det finns andra vägar som länsstyrelsen kunde kontakta dom på.
Vad skulle dom gjort istället?
”Mobiltelefonin är helt beroende av elnätet för att fungera. Telebolagen är dock skyldiga att ha batterier i masterna så att de klarar en timmes elavbrott i tätort, och fyra timmar i glesbygd.”
För den som vet hur det ligger till, att det faktiskt inte finns en långsiktig beredskap för mobiltelefonin i Sverige kommer det inte som en överraskning. Däremot är det synnerligen allvarligt att en kommun står handfallen när mobiltelefonerna slutar fungera. Om man nu saknar kunskap, vilket allt tyder på, anser jag att man måste ta hjälp av exempelvis FRO, Frivilliga Radioorganisationen, som har stenkoll på alternativa kommunikationssätt, utöver röksignaler.
Förhoppningsvis fungerade Rakel under tiden resterande delen av mobilnätet låg nere, och det är ett sätt som kommunledningen kan kommunicera. Troligtvis fungerade fortfarande en del av internet, vilket också är ett sätt att samordna sig. Men när det inte fungerar så finns det egentligen bara två sätt att prata med varandra på håll. Dels att använda satellittelefon, men även att sparka igång någon form av amatörradio/komradio. Antingen någon gammal polisradio, de fria frekvenserna eller något annat sätt. Därför är det viktigt att kommunen övar radiosamband och kan ta del av den kunskap som finns i samhället.