Behöver jag en symaskin? Den frågan ställde jag i slutet av november när jag formulerade ett inlägg här på bloggen. Efter att ha lagt ett par skambud på Tradera på Husqvarna 2000 hade jag förlorat ett antal auktioner. Målet var därför att försöka buda hem något som fungerade, men som inte var lika eftertraktat. Därför är jag nu ägare till en inte lika gammal och mer plastig Brother.
Att köpa symaskiner på Second Hand är som ett lotteri. Framför allt för mig som har begränsad kunskap och erfarenhet. Men att lägga drygt 200 kr på maskinen och lite drygt 2/3 till på frakten tyckte jag var överkomligt. När den väl kom fram tvättade jag av den och oljade dom delarna jag kom åt.
Samtidigt har jag även plockat fram en äldre elkonverterad trampsymaskin av modellen Husqvarna CB som liggat undangömd i förrådet. Eftersom att jag trodde att den inte längre fungerade utan en grundlig översyn så har jag redan lovat bort den, men efter att ha ”stoppat olja i alla synliga hål” och smörjt upp den, dock ej undertill då jag inte lyckas tippa maskinen, samt rensat ludd under plåten där matartänderna sitter fungerar den alldeles utmärkt, även om det tog ett tag att spola undertråden och trä övertråden.
Den nya maskinen fungerade utmärkt att lägga upp jeans med, förutom att jag inte riktigt kunde sy över innersömmen utan att lyfta pressarfoten. Vad jag förstår finns det tillbehör som utjämnar nivåskillnaden. Så har ni tips så kanske jag ska köpa detta.
Min begränsade kunskap har gjort sprättkniven till min bästa vän. Att sy kan verka enkelt, men att få byxbenen till samma längd, komma ihåg att ta ned pressarfoten samt att hålla tyget rakt är en konst som jag ännu inte bemästrar.
Nu funderar jag på att komplettera samlingen med ytterligare en äldre symaskin, eftersom den andra redan är bortlovad, men då inte till ett dyrt pris. Tanken är att jag ska använda den för grövre tyger eftersom en riktig industrisymaskin kostar både fem och tio tusen kronor. Det säljs förresten fortfarande nytillverkade trampsymaskiner i länder som Indien och Bangladesh.
Att jag behöver öka mina kunskaper i sömnad är något jag nu har förstått. Dessutom behöver jag ett bättre kit där jag har koll på både sytråd, nålar och material för att kunna lappa och laga kläder. Alltså även utan symaskin. Fördelen med denna kunskapen är att man även kan sy sin egen utrustning, det finns till och med guider på exempelvis YouTube som beskriver hur man syr egna väskor med MOLLE.
Förresten, var köper man bra tyg, exempelvis stuvbitar? Och kraftig tråd till bra pris.
Min moster köper stuvbitar hos en markistillverkare. Hon syr kassar av dem. De borde kunna ha tråd också.
Bomullsomspunnen polyestertråd är starkt och funkar bra i trampsymaskiner. Finns hos möbeltapetserare och förmodligen också markistillverkare. Gällande tyger så kan det vara värt att leta efter oljerockstyg, ylle och linne. Moderna funktionstyger i all ära, men ylle håller dig varm även när det är blött.
Ohlssons tyger har åtminstone fysiska butiker i Luleå och Umeå samt webshop. De har bra utbud av tillbehör och mycket stuvbitar till bra priser