Kunskapsklyftor hotar Sveriges framtid

Att klassamhället ur ett ekonomiskt perspektiv är på väg att helt raderas ut i Sverige är ett kontroversiellt argument. Visst finns det ensamstående mödrar och sjukskrivna med mycket små ekonomiska marginaler, och börsmäklare, koncernchefer och generaldirektörer med mycket pengar på banken och fallskärmar högre än Svenssons totala arbetsinkomst fram till pensionen. Men det är ytterst få som inte kan överleva på sin inkomst, även om många själva väljer att leva över sina tillgångar.

Men klyftorna i Sverige lever kvar. Kanske inte ur samma ekonomiska perspektiv, men ur ett kunskapsmässigt. Även om fler individer idag väljer att gå vidare till högre studier så gäller det fortfarande inte alla. Fortfarande är det fler ungdomar med föräldrar som har en akademikerbakgrund som väljer att läsa på universitet, vi kan också se att det idag är fler kvinnor än unga män som väljer att läsa en högre utbildning.

Den stora frågan är dock hur svenska lärosäten som Chalmers, Göteborgs Universitet, Kungliga Tekniska Högskolan med flera, mäter sig med andra universitet och högskolor runt om i världen, inte minst från Asien. Frågan är också om kvaliteten i den svenska skolan, från grundskolan och uppåt, faktiskt är sämre idag, vilket många påstår, och vad det i så fall får för konsekvenser för Sverige i framtiden.

Många skulle nog kategorisera mig som en språkpolis. Jag hatar särskrivningar, felstavade ord och syftningsfel. Samtidigt kan vi idag se en språkutveckling där ordförråden töms ut och mängden stavfel blir allt fler. Om det är en effekt av att alla idag har tillgång till sociala medier och att en samhällsgrupp som tidigare sällan uttryckt sig i text nu fått en plattform är svårt att sia om. Samtidigt bör det inte ha en lika stor påverkan då dom webbläsare och mobiltelefoner idag har en rättstavningsfunktion.

Faktum är att jag faktiskt aldrig öppnade läroboken i ämnet, men jag har trots det högsta betyg och var bäst i min skolklass. Min egen skolgång skall dock inte alls användas som referens eftersom den var väldigt brokig, men jag är åtminstone godkänd i alla ämnen enligt slutbetyget. Hade jag däremot haft fler engagerade lärare, en bättre skolgång och mer traditionell katederundervisning skulle mina kunskaper idag vara högre och motsvara mina betyg.

När IF Metall i veckan slöt ett nytt ettårigt kollektivavtal menade Marie Söderqvist, vd Livsmedelsföretagen, att den överenskomna lönenivån hotade branschens konkurrenskraft. Om Sverige nu inte har lägst lönekostnader, låg utbildningskvalitet och minskad innovationsförmåga, vad skall vi då konkurrera med? Företagens kostnader går att minimera, det finns mycket man kan effektivisera för att öka det produktiva arbetet men om man inte har en tillräckligt kompetent arbetskraft måste man kunna locka utländska ingenjörer och forskare, men vad skall då vi svenskar arbeta med?

Samtidigt är inte alla ämnade för akademiska studier, det finns många som trivs med att arbeta med yrken som enbart kräver gymnasieexamen eller en kortare vidareutbildning. Sverige lider redan av en viss utbildningsinflation vilket för vissa är en tröskel att komma över medan det för andra är en berlinmur. Idag är det arbetsgivarens marknad, inte sällan väljer man någon med rätt utbildning, tidigare erfarenhet och bra referenser.

Vänsterpartiet är ett parti som länge argumenterat för en arbetstidsförkortning till sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Jag hävdar att många arbetsgrupper idag faktiskt kan sänka normalarbetstiden till sex timmar, men det beror mer på att dom faktiskt saknar arbetsuppgifter för att fylla en arbetsdag under åtta timmar. Även detta är ett kontroversiellt argument, och givetvis gäller det inte alla. Faktum är att arbetsbelastningen på många arbetsplatser idag är snedfördelad, det finns personer som faktiskt tvingas arbeta ständig övertid och vars arbetsdag är planerad ned till varje sekund, och andra inom samma organisation som kan ta obegränsat med kaffepauser under arbetsdagen och flexa ut tidigare varje fredag. En organisation där anställda är sysselsatta men inte utför arbete är varken produktiv, konkurrenskraftig eller ekonomiskt försvarbar.

En av dom stora frågorna inför framtiden är vad som händer med Sverige om företagen inte kan konkurrera på en allt mer global marknad, skatteintäkterna minskar samtidigt som dom statliga utgifterna ökar i takt med en äldre befolkning.