Att OECD åter presenterade en dyster läsning för svenska lärare, rektorer och politiker som är engagerade i skolfrågor kom inte som en överraskning för mig. Den svenska skolan har under många år blivit allt sämre, ämneskunskaper har försvunnit medan glädjebetygen har tagit över.
Folkpartiet pratar gärna om att kommunaliseringen av den svenska skolan och att det blivit en socialdemokratisk flumskola. Socialdemokraterna, tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, pratar om Björklunds skola, men även om vinster i välfärden och att vinsterna för privata utbildningsföretag har urholkat den svenska skolan.
Min väg till slutbetyget har varit väldigt brokig med en blandning av både friskolor och kommunala skolor. En av friskolorna jag gick på var en ekonomisk förening, vilket jag anser är en bra modell för att bedriva utbildningsverksamhet. Den kommunala gymnasieutbildningen var dessvärre ett fiasko, både för mig och mina klasskamrater. Avsaknad av såväl struktur som lärarvikarier och en omsättning på klassföreståndare, mentor som det heter i gymnasieskolan, som gjorde det ännu värre. Nu drabbade det tack och lov inte mina betyg negativt, tvärt om lyckades jag få betyg i ämnen vi hade missat att läsa.
Vidare har jag uppmärksammat att titeln lärare inte är synonymt förträfflig pedagog, vilket några klasskamrater fick erfara när de hade svårt med matematiken, vilket i huvudsak bestod av självstudier. När läraren ersatts av en lärarvikarie, tillika ledes blivande civilingenjör, märktes en markant förbättring av studieresultaten och eleverna klarade grundskolans matematik. Det är skillnad på lärare och pedagog.
Lärare gnäller ofta på att de har för mycket administrativt arbete vilket har en negativ inverkan på deras lektionsundervisning. En administrativ uppgift jag tror många inte tänker på är andelen tid varje lärare lägger i kopieringsrummet. Vem har inte fått en hemuppgift och arkiverat den i närmsta papperskorg efter lektionens slut, eller glömt kvar den på något bord?
Datorer och surfplattor har letat sig in i undervisningen, vilket kan vara positivt på många sätt. Framför allt för personer med läs- och skrivsvårigheter. Tyvärr kan det även vara ett distraktionsmoment där man istället för att fokusera på vad läraren säger. Vidare gör datorerna det även lättare för den som vill kopiera inlämningsuppgifter istället för att anstränga sig för att få ett bra betyg.
Den moderna tekniken kan också uppmuntra till bildning i ämnen man själv tycker är intressanta, eller för att komma ikapp om man missat en lektion, eller av någon anledning missade någon viktig punkt. YouTube är ett bra medium där lärare och andra har möjlighet att lägga ut lektioner helt fritt för alla, eller göra det privat och dela i klassens digitala anslagstavla. Läraren, och klassen, bör även ha en hemsida där allt material, förutsatt att man inte gör intrång på upphovsrätten, så som hemuppgifter och stenciler görs tillgänglig genom exempelvis Google dokument eller en traditionell Word/pdf-fil.
Om du är elev i den svenska grund- eller gymnasieskolan hoppas jag att du förstår innebörden av detta blogginlägg, det kommer nämligen inget blogginlägg på lätt svenska. Även om du har IG, eller F, i läsförståelse.
Sammanfattningsvis behöver vi se över följande för att få en fungerande skola
- En mer standardiserad och uppstyrd skola, utred för/nackdelar vid förstatligande.
- Se över lärarutbildningen. Betyder lärarlegitimation automatiskt bra pedagog?
- Använd verkligheten som förlaga för lektionsplanering. Amorteringslektion?
- Anställ administrativ personal och försök automatisera/digitalisera bort slöserier.
- Genomför en undersökning där man utreder elevdatorers inverkan på lektionerna.
- Digitala kopior på lektioner och material, som hemuppgifter, tillgängligt för eleverna.
- Öka kraven på eleverna och höj deras ambitionsnivå. Varför nöja sig med godkänt?
Intressant med fenomenet att det skulle vara ok att ge en elev information på döda träd men inte samma information i en molntjänst.
Varför har ingen löst det från dag ett?
Grundförutsättningen för att få rätsida på det svenska skolväsendet är att slopa inflytandet utav flummarna från -68 samt se till att lärarutbildningen blir attraktiv för att kunna locka begåvade studeranden till lärarbana, inte som nu att lärarutbildningen i det närmaste är uppsamlimsheatet för mer eller mindre misslyckade individer ….. Detta är något som kräver åratal utav målmedvetet arbete och som dessutom kommer att kräva ännu mer tid innan reultatet märks i skolorna. Det finns helt enkelt inte någon snabbfix. Därtill ordning och reda i klassrummen samt krav på prestationer utav eleverna. Se hur skolan fungerar i Finland och jämför med ”skolan” i Sverige ….
Jag tror inte att det finns några enkla åtgärder för att få ordning på skolan och utbildningsresultaten. Idag ägnar vi oss mer åt vad som hänt än vad som ska hända, alltså hur vi gör nu och framåt, för att komma till rätta med problemen i skolan. Någonstans tror jag att problemet är den brist på ansvarstagande som man kan se på alla nivåer i det svenska samhället. Vi tror i större utsträckning än våra grannländer att någon annan ordnar allt åt oss. Detta ska inte missförstås som att svenskarna är lata. Tvärtom! Vi är väldigt duktiga och produktiva när någon ritar upp en tydlig ruta inom vilken vi får agera. Men samhället idag är mycket mer individualiserat än det varit någonsin tidigare. Gamla styrmodeller och organisatoriska modeller fungerar inte. Idag måste den enskilde både kunna, och framför allt, vilja ta ansvar för sina val och de konsekvenser det medför. Men här har vi missat ett antal föräldragenerationer vilket gör att många barn och unga inte lär sig ta ansvar. Att gå i skolan är inte bara en rättighet. Det är också ett ansvar. För att bli en god och till samhället bidragande samhällsmedborgare måste jag har vissa färdigheter och kunskaper. Vi måste alla förstå att samhället är summan av oss alla som t ex bor i Sverige. Samhället är inte något vi kan stå utanför och kliva in i om vi har lust. Vi har ansvaret att lära våra barn att tillägna sig dessa insikter, kunskaper och erfarenheter. Det är nödvändigt för att kunna leva i modernt och mycket individualiserat samhälle som Sverige. En viktig del i att förbättra skolan är att tydliggöra föräldrarnas ansvar för sina barns utbildning. En annan del är att kräva att lärare ska vara pedagoger. De ska regelbundet utbildas i retorik och undervisningsförmåga. Egentligen borde ansvaret för skolan ligga på staten eftersom god utbildning är en grundläggande för ett fungerande samhälle. Det är också bara staten med sin övergripande roll kan säkerställa en någorlunda rättvis fördelning av resurser. Ett väl fungerande utbildningsväsende från grundskola till högskola och universitet är också en grundbult för att kunna bevara den typen av demokrati vi har idag. Utan bra utbildning blir samhället fördummat och medborgarna blir okritiska och lättmanipulerade. Som jag sa inledningsvis – det finns tyvärr inga enkla lösningar men att lägga krut på att prata om vem bär ansvaret för felen är kontraproduktivt. Det har redan hänt! Nu gäller det att lägga krutet på att göra helt om – och rätt!
För att vara cynisk, sannolikheten att ledningen i dagens Sverige skulle förmå att vidta de långsiktiga och krävande åtgärder som fodras för att rycka upp den svenska skolan ur träsket är ungefär lika hög som att regeringen i Athen skulle klara av att skapa en fungerande administration utan korruption på alla nivåer i Grekland …
Skolan kunde standardisera mer. Det borde finnas färdiga lektioner, färdiga uppgifter i databanker online. Att man inte utnyttjar filmer mer tycker jag är ett under av slapphet. Varför skall läraren upprepa vad någon annan redan sagt eller kan säga bättre ? Låt lärarens tid gå åt till att direktinstruera eleverna å låt mer vara datoriserat å standardiserat.