Den som följt nyhetsbevakningen kring den stora skogsbranden i Västmanland har fått se svensk krisberedskap som den ser ut idag. Inte som de såg ut för 20 år sedan, förra året eller nästkommande år. För den som är någorlunda insatt har vi kunnat se en rad brister. Inte på grund av Försvarsmaktens anställda, räddningstjänstens personal och övriga, inklusive frivilliga, som arbetade med att få branden under kontroll. Utan till följd av nedmontering av den svenska beredskapen och undermålig övningsverksamhet.
När folkets, och medias, intresse växte ökade också trycket på de webbplatser där information publiceras, vilket medförde att, bland andra, länsstyrelsen Västmanland hänvisade krisinformation till Facebook. Det är inte acceptabelt. Samtidigt hade ett kraftigt oväder slagit ut en telefonstation i Stockholm som hanterade många samhällskritiska telefonnummer runtom i Sverige.
Krisinformationen gick inte heller ut på alla språk. Man valde att prioritera engelska och somaliska, utöver svenska. Detta trots att vi har både finska, samiska, meänkieli, romani chib och jiddisch som minoritetsspråk. Med hjälp av frivilliga borde det inte vara svårt att få hjälp med översättning till flera andra språk. Så länge internet fungerar är det ennkelt och en bra lösning.
Enligt flera verkar det som att krisledningen hade bristande kunskap om var det fanns boende i området. Jag förstår att vi har ansvarsprincipen i Sverige och om man själv måste söka upp en del av informationen själv, och lyssna på lokalradion. Men om man inte har tillräckligt stor lokalkännedom, hur kan man från polis och räddningstjänst då informera om evakuering via dörrknackning?
Genom Facebook kunde vi också se hur man i gruppen ”Skogsbranden Västmanland”, med i skrivande stund 19 155 medlemmar, försökt styra upp information om bland annat behov av mat. Det är bra att man tar initativ, men några av inläggen är direkt skrämmande, läs Wiseman’s Wisdoms blogginlägg. När Länsstyrelsen i Västmanlands län skrev att de behövde strumpor, stövlar och arbetshandskar blev jag mest förbannad.
Samtidigt ser vi att informationen kring evakuering, i form av exempelvis checklistor, inte är vad den har varit. Tidigare har vi kunnat läsa om detta i varje svensk telefonkatalog och i skriften ”Om kriget kommer”. Idag finns informationen varken på Civilförsvarsförbundet, eller någon av Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskaps webbplatser. Läs Skippers blogginlägg ”Tid för reflektion…”
Och reflektion är bra. Men aktion är bättre. Vi kan inte stå maktlösa och se på hur dåligt våra folkvalda har hanterat, och fortsätter hantera, försvars- och beredskapsfrågor. Senast är Nya Moderaterna och deras affisch som helt saknar självinsikt. Var är Anders Björck?
Till sist vill jag tacka alla Er som gjort en fantastisk insats för att bekämpa skogsbranden i Västmanland.
Håller med men jobbet är inte på långa vägar slut, mycket eftersläckning återstår.
Ansvarsprincipen betyder inte att en själv har ansvar för att få reda på information. Den handlar om att de som är ansvariga för något under normala förhållanden också har det vid en kris eller katastrofsituation. Landsting sköter sjukvård, kommunen sköter skolor etc. Det finns alltså inga nya myndigheter som dyker upp och tar över ansvar. Det gör också att alla verksamheter behöver ha någon typ av plan för extra ordinära händelser.
Ja tyvärr så har man lagt ner, skrotat, sålt vårt totalförsvar utan att ersätta det med nånting. Våra politiker tror jag inte har den mentala beredskapen eller förståelsen för vad t.ex. ett längre/Större strömavbrott kan att innebära.
http://krigsmakten.wordpress.com/category/civilforsvar/