Den senaste veckan har jag läst boken Och världen skälvde, av Ayn Rand, den utgavs första gången 1957 och är en av världens längsta romaner. Handlingen utspelar sig i USA där socialismen är på frammarsch och samtidigt försvinner landets främsta uppfinnare och entreprenörer. Rands filosofiFiloso sätter egenintresset framför det allmänna och förespråkar en strikt begränsad nattväktarstat.
Förra året såldes 445 000 exemplar av Atlas Shrugged, vilket är den engelska titeln på boken. Tillsammans med Urkällan är boken en av de viktigaste böckerna för dagens kapitalister, trots att det är 55 år sedan boken första gången gavs ut. Till mitt försvar kan jag tillägga att jag också har läst det Kommunistiska manifestet av Karl Marx och Friedrich Engels som står i direkt motsats till Rands filosofi.
Arbetarrörelsen har länge pratat om att vi tillsammans bygger landet, men det betyder inte att någon annan kommer att göra det som förväntas av dig. Det är lätt att som svensk förutsätta att någon annan tar ansvar och löser samhällsproblemen, vi betalar trots allt skatt. Men det är inte alltid som samhällets resurser räcker till, speciellt inte vid en mer omfattande katastrof som elavbrott till följd av en naturkatastrof.
Du kanske har läst om hur miljontals människor drabbades av ett omfattande strömavbrott på den amerikanska östkusten. Det tog flera dagar att återställa elleveranserna samtidigt som en värmebölja med temperatur kring 40 grader svepte in över landet. Som förberedd är det lätt att sitta lugnt i båten medan stormen blåser förbi, men för den som saknar beredskap börjar en kortare period av kaos. Campingutrustning, elverk och bensin sålde slut inom några timmar och hundratals människor satte upp sig på väntelistor.
Berätta gärna om dina erfarenheter, litar du på att samhället ska hjälpa dig eller är du en fullfjädrad prepper? Skriv en kommentar, följ Swedish Pepper på Facebook och Twitter.
Ja märkligt hur det blåst högervindar i Sverige senaste åren samtidigt som dom flesta tycker att någon annan alltid skall fixa problemen och hållas ansvarig. Jag tycker vi skall hjälpa dom utsatta samtidigt måste folk sluta tro att någon annan skall lösa krissituationer. Förbered er för det värsta och hoppas på det bäst, staten är inte din mamma.
Eftersom jag har erfarenheter av Gudrun vill jag påstå att det är enskilda individer som är hjälpsamma inte myndigheter. Det som krävs för att människor skall bli hjälpsamma är att de inser att det inte är någon utifrån som som kommer och räddar dom, utan de måste lösa problemen själva.
I grannbyn startade på eget initiativ några från lottakåren ett fältkök så de som höll på med röjningsarbetet kunde fokusera på sina uppgifter. Det växte upp en slags ledningscentral där, spontant och på helt frivillig bas.
En vän som var väldigt engagerad i det arbetet kontaktade de kommunansvariga här och frågade om kommunen kunde bidra med mat och drivmedel, han fick svaret att det inte var någon katastrof, vi fick ingen som helst hjälp från kommunen.
Faktum är att jag tror att om en myndighet hade försökt att hjälpa till hade de skapar fler problem än riktig hjälp.
Bland annat har Rebecca Solnit forskat en hel del vad som händer vid en stor katastrof. http://www.rebeccasolnit.com/
Hennes erfarenhet är att myndigheter och media ger en rent felaktig bild av människorna och hur de uppför sig vid en katastrof.
Jag har en fråga, Om en butik är förstörd av till exempel en jordbävning och det finns mat i den butiken. Maten kommer att förstöras snart och det går inte att kontakta ägaren. Är det ok att ta den maten och ge till de som är hungriga eller är det plundring?
Det är en intressant fråga om man får ta mat från en butik under ett katastrofscenario om ägaren inte går. Rent spontant tänker jag säga nej, det är ägarens eller eventuella arvingars egendom som du stjäl. Men få kommer att bry sig, det är så verkligheten ser ut, vilket bekräftas av videoklipp från exempelvis Katrina i New Orleans.