Kunskapsnivån bland de svenska ungdomarna sjunker samtidigt som allt fler uppmuntras att läsa vidare på högskola och universitet. I dagens Sverige krävs det inte bara erfarenhet för att få sin första anställning, utan också en flerårig högskoleutbildning, ofta för arbeten man kan utföra med en examen från grundskolan. Utbildningsinflation kallas det.
När jag var fem år var jag betydligt mer påhittig än vad jag är i dag. Efter mer än ett decennium av korvstoppning i den svenska skolan har en stor del av min kreativa sida försvunnit och ersatts med fakta. Nu menar jag självklart inte att fakta är dåligt, det är nödvändigt för att lära sig av sina misstag och vidareutveckla hjulet istället för att börja om på ruta ett. Vilka användningsområden har en tegelsten? Ställ dig själv den frågan och jämför sedan hur många svar barnen på dagis kommer med.
Vem bryr sig? Jag vet inte? Orka? Det är tre exempel på svar som du kommer att få från en tonåring, det kräver ingen som helst tankeverksamhet. Dagens skola handlar om betyg, prov och facit. Den som kan facit utantill presterar bra på provet och får ett godkänt betyg. Jag har träffat många ungdomar under min tid i skolan som första skoldagen frågat vad kravet för godkänt är, inte för högsta betyg. I den svenska skolan fostras vi till medelmåttor, jantelagen sitter i ryggmärgen.
Majoriteten av den kunskap jag i dag sitter på har jag fått genom nyfikenhet, när jag fått upp intresset dammsuger jag internet på kunskap. Mitt största intresse är samhällsfrågor, frågor om privatekonomi, utbildning och samhällets sårbarheter och individens eget ansvar. Genom att läsa, titta och lyssna på bloggar, artiklar, podcasts och videoklipp har jag fått mer kunskap, vilket leder till nya intressen och mer visdom.
På engelska kallas denna typ av lärande unschooling eller self directed learning. Oavsett om ditt största intresse är fiske, aktiemarknad eller raggarbilar behöver du kunskap om matematik, språk och historia inom området. Uppmuntra dina syskon, barn och vänner att lära sig mer om sina intressen, gå med i föreningar och inte bara glida igenom livet som en medelmåtta som nöjer sig med godkända betyg. Bollen ligger i din hand och det är ditt ansvar att sätta den i rullning.
Foto: KTH Valhallavägen av Carles Tomás Martí CC (by)
Det där är tankar jag också brottas med. I skolan var jag omotiverad och blev knappt en medelmåtta jag stämplade mig själv som småkorkad då jag hade så svårt att plugga in årtal och formler. Första gången jag ifrågasatte huruvida jag var dum eller det var fel på systemet var när jag fick över medel som är 5 på mönstringens i-test jag fick 7 (inte ett IQ test men med sådana inslag). Sen senare i livet har jag upptäckt att jag ofta analyserar min omvärld på ett helt annat sätt än som flesta och ofta har rätt. Jag har kommit fram till att jag har svårt att pränta in namn, årtal och liknande men den logiska förmågan är i stället bättre något som man inte hade nytta av när jag gick
I skolan. Detta är så klart min sanning men den är den enda viktiga i min värld ;).
Klockren kommentar. Känner igen mig. Jag har ett svagt gymnasiebetyg och engagemanget i skolan var illa. Hatade att sitta stilla och nöta. Dock intresserade jag mig snabbt för aktiemarknaden och företagande. Idag har jag två bolag i olika branscher och ett tredje på g i en annan bransch. Jag anställde mig själv när ingen fattade att jag kunde pga betygen. Idag är jag glad för att ingen ”fattade”. Se vad livet kan gå….Tack vare att jag läst en mängd ”smartness-bloggar” de senaste åren anser jag mig ha en mycket hög grundnivå på kunskap. Tackar alla som engagerar sig på sina bloggar samt dess läsare som kommenterar.
Jag har också uppmärksammat att om man har låga förväntningar på sina barn och elever blir deras resultat lägre. Ett problem som framförallt drabbar den med en diagnos som asperger, adhd och liknande eftersom de oftast förväntas uppföra sig på ett speciellt sätt som står skrivet i informationsbroschyrer och böcker av läkare.
Ligger mycket i det då man kan se att högskoleutbildade föräldrar för i högre grad högskoleutbildade barn. Men den viktigare frågan är. är barnet lyckligt. Jag kör lastbil och är hur nöjd som helst med livet jag kan sitta och plöja igenom föredrag efter föredrag på You Tube och på så sätt får jag högskoleutbildning samtidigt som jag kör :). Men inte för jag vill ha bättre jobb utan för jag törstar efter förståelse i hur allt hänger samman.
När jag gick på högstadiet hade jag lärare i SO som var totalt ointresserade av kungalängder och annan kalenderbitardata. Vi fick istället analysera olika historiska epoker utifrån flera perspektiv. Perspektiven var om jag inte kommer ihåg fel (det var ju trots allt över 25 år sedan) sociala förhållanden, ekonomi, geografi m.m. Vi hade inte ett enda prov på 3 år utan hade istället inlämningar där vi hade skrivit ner våra, i och för sig rudimentära, analyser.
Jag har aldrig varken förr eller senare haft så roligt eller lärt mig så mycket som jag gjorde då. Denna del av undervisningen lyfte verkligen fram min kreativa sida, jag fick vara på tårna för att göra bra analyser. Det fanns heller inget rätt eller fel, det viktigaste var att man kunde argumentera för den analys man gjort. Jag tror att blev lyckat ur mitt perspektiv för att jag kände att jag som elev blev placerad i centrum. Andra upplevde det inte riktigt på samma sätt för att detta bröt mot mallen för hur man bedriver undervisning och för att det krävde ett större engagemang och insats från eleverna.
En viktig lärdom var vikten av att använda flera olika källor för information. Det är något som jag har med mig än idag och det är nog därför som jag läser bloggar som t.ex. denna eller cornucopia.