Tio år sedan DAB+ skulle ersätta FM-radio

av
Transistorradio Batteri
Public Domain

Digital radio är framtiden, så lät det 2015 när Digitalradiosamordningens remiss om att ersätta analog marksänd radio med DAB+. Den senaste veckan har jag för första gången lyssnat på digital radio, som inte är webbradio, och kan konstatera att det mestadels ger bättre ljud och täckning men att så fort jag åkte genom en av stadens kortare tunnlar så tvärdog radion.

Läs gärna de 10 år gamla inläggen Norge släcker FM-nätet 2017 och Beredskapsskäl talar för att vi måste ha kvar ett robust FM-nät

Tack vare kritiska remissinstanser så har vi fortfarande analog marksänd radio idag, medan DAB+ är ett komplement, tillsammans med att man kan använda allehanda appar i mobilen och fordonen. Jag kan utan problem lyssna på både mellanvåg, AM och FM-banden utan större problem och kan lyssna på allt från BBC till Gud vet vad som sänds på radion, även om det brusar ibland.

Givetvis så får man bättre ljudkvalitet och större räckvidd med digitalt utsänd radio, men samtidigt har alla svenskar fortfarande en radioapparat i hemmet, även om köksradio och de klassiska kassettbandspelarna är ett utdöende fenomen. Alla kan idag lyssna på Sveriges Radio eller någon av reklamkanalerna.

Sverige är ett fredsskadat land som inom vissa sektorer börjar att nyktra till, och krisberedskapen och kommunikation i händelse av kriser är något vi behöver ha och aktivt förbättra. Oavsett om du lyssnar på 101,9 eller 103,3 MHz så borde du märka upp samtliga radioapparater med frekvensen till Sveriges Radio P4, samt även P1 så att du kan höra på sjörapporten.

Själv är jag fortfarande inne på att komplettera mina Baofeng UV5R med apparater som kan ta in både 27 Mhz och 69 Mhz, men jag har verkligen ingen koll på skillnad mellan en diabolantenn och en TV-antenn…

Vredens druvor – vad böcker kan lära oss om mänskligheten

av
Bild på en gammal bil från 30-talet
Dorothea Lange Broke, baby sick and car trouble!

När jag lyssnade på en podcast som tog upp bland andra Ivar Kreuger och hur Sverige, och världen, fungerade under 20- och 30-talet så tog man upp den amerikanska depressionen samt klimatkatastrofen Dust Bowl som följde under andra halvan av 1930-talet i delar av USA; en kris jag faktiskt aldrig tidigare hört talas om. Man nämnde även i förbifarten boktiteln Vredens druvor, en bok jag inte heller hade hört talas om tidigare.

 

Dust Bowl handlade kort och gott om att man på de stora slätterna hade överbrukat jorden för att öka jordbruket men på grund av några år med svår torka och därefter kraftig vind ledde till att topplagret försvann och blev till stora sandstormar och dammoln. Konsekvensen av både en klimatkatastrof samt en nationell ekonomisk depression blev att folk tvingades ut på vägarna för att försöka få mat på bordet.

Fotografen Dorothea Lange var en av dom som fångade denna tragiska tid i USA:s historia. Genom hennes bildskatt kan man se de förhållanden som folk tvingades leva under, de fullastade rishögar till bilar som folk färdades i och de tält- och kåkstäder, kända som Hoovervilles efter President Herbert Hoover, byggda av tält, brädor och kartonger, som folk tvingades bo i under misära förhållanden för att få tak över huvudet, även om dom inte hade någon mat.

Nobelpristagaren John Steinbeck som även har skrivit böcker som Möss och människor och Öster om Eden fick Pulitzerpriset för boken Vredens druvor, en bok som också gjort att han anklagats för att vara socialist. I boken jag har läst får vi följa den fiktiva familjen Joad som, precis som verklighetens folk, tvingas lämna sitt hem i Oklahoma efter att gården blivit inlöst av banken och stordriften, traktorerna, har gjort det olönsamt för markägarna att ha små arrendatorer.

Precis som tusentals andra har dom fått uppgifter om att Kalifornien är guldstaten där det finns jobb i överflöd med höga löner. Tillsammans med familjen får vi som läsare kunskap om hur verkligheten såg ut för dom tusentals individer som vallfärdat dit med sina drömmar och hur dom rika markägarna drar nytta av det överskott på arbetare som finns, samtidigt som folk tvingas att arbeta under vidriga arbetsförhållanden för att få ihop några cent till raggmunkar för att klara livhanken. Som kollektivanställd i Sverige med en fackförening i ryggen, kan man förstå vikten av det fackliga löftet. Oavsett politisk ståndpunkt så borde alla Tesla-ägare läsa boken.

”Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin, under några omständigheter, arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra. Vi lovar varandra detta i den djupa insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav.” 

Vredens druvor är en av århundradets 100 böcker enligt den lista som dagstidningen Le Monde tog fram 1999. Det är bara tragiskt att jag är en av alla människor som sovit under en sten och missat att läsa den, även om den är mycket tragisk och skriven på ett annat sätt än moderna böcker.

Utifrån mitt perspektiv så tar jag med mig vikten av att ha en buffert, både ekonomisk men även i skafferiet. Att först skuldsätta gården på grund av missväxt och på grund av ännu sämre tider tvingas försätta sig i personlig konkurs och sälja allt man äger och har och därefter tvingas ta ett arbete där två hungriga människor budar under varandra för att få en skiva bröd. Det är inget som jag vill uppleva någonsin.

Vidare hoppas jag att alla som läser Steinbeck får en mer human syn på världen, att till skillnad från att ha läst Ayn Rand, ha vetskapen om att alla inte har möjlighet att skapa sin egen lycka. Tyvärr finns det folk i den industrialiserade delen av världen som till synes har gott ställt, men som är en eller två månadslöner från personlig konkurs och lever ur hand i mun. Samtidigt finns det folk som av olika anledningar vill nedmontera och konkurrensutsätta den välfärd som vi tillsammans byggt upp, istället för att utveckla den och få en väl fungerande sjukvård och skola.

Jag hoppas att fler börjar att läsa böcker igen, det är utvecklande både för språket och för själen. Att så många yngre människor saknar tillräckliga kunskaper i språk, grammatik och läsförståelse är tragiskt. Tyvärr är det väl så att bara äldre människor, födda förra årtusendet, har orkat traggla sig igenom mitt ordbajseri och läser dessa avslutande ord…

I kölvattnet av skolskjutningen i Örebro

av

SBild på en skogom de flesta andra har jag blivit illa berörd av händelsen i Örebro där en man utförde ett vansinnesdåd på Campus Risbergska skolan där ett flertal människor blev mördade och skadade. Nu är det upp till Polisen och rättsväsendet som försöker att kartlägga händelseförloppet och få en bild varför och hur det kunde ske. Samtidigt ser vi hur den svenska journalistkåren både försöker beskriva händelsen, sälja lösnummer och driva opinion för sina frågor, vissa tidningar borde ställa till svars inför etiknämnden.

Det har nu åter blossat upp en diskussion kring vapenägandet i Sverige, bland andra Socialdemokraternas Partiledare Magdalena Andersson anser att det finns för många vapen i omlopp samt säger att det finns mycket våldsförhärligande material. Frågan är om det är det klassiska videovåldet hon syftar på? Jag hörde på P1 Morgon att gärningsmannen troligtvis spelat Counter-Strike.

Eftersom Polisen gått ut med att gärningsmannen hade vapenlicens så kan man följa diskussionerna i sociala medier samt i radio och TV där man ifrågasätter hur automatvapen kan vara tillåtna för jakt. Samma personer saknar kunskapen om att halvautomatiska vapen har varit tillåtna för jakt sedan 1987. Däremot är det inte sagt att alla halvautomatiska gevär har tillåtits av Polismyndigheten för just jakt, men att påstå att automatvapen inte är lämpade för jakt beror på att folk inte har kunskapen vad som skiljer ett helautomatiskt vapen mot en halvautomat.

Samtidigt kunde man idag lyssnade på Studio Ett där Sveriges Radios reporter Henrik Dammberg som attackerade Henrik Falk som är nationellt ansvarig för jägarexamen på Jägareförbundet. För den som, precis som journalisten, saknar kunskap om att Jägarexamen är något som man får efter omfattande teoretiskt och praktiskt prov, genom att gå en utbildning och prov genom en utbildning som tillhandahålls av t.ex. Jägareförbundet. Examen utfärdas av Naturvårdsverket efter att man visat kunskap om att man ser skillnad mellan en tamgås och ett vildsvin. Vidare krävs att Polisen handlägger ansökan, utreder om man är kriminell, och utfärdar vapenlicens på det vapen man ansöker om att köpa. Vidare behövs både jaktkort och jakträtt för att kunna bedriva själva jakten.

Att tvinga Jägareförbundet stå till svars för en utbildning som till största delen handlar om viltvård där man får lära sig om olika jaktregler och metoder med att påstå att dom borde skärpa vapenhanteringen kan jag tycka är lite taskigt. Den praktiska utbildningen handlar ju mycket om hur man hanterar vapen på ett säkert sätt samt hur man faktiskt skjuter vilt på t.ex. älgbanan.

Som sagt, den stora andelen av skjutvapenvåldet i samhället består av vapen som förvärvats på illegal väg. Givetvis är det viktigt att personer som innehar vapen på legalt sätt ska vara lämpliga, och störst krav är det för sportskyttar där du inte bara måste vara vän med skytteklubben utan också prestera på tävlingar. Att insändare helt plötsligt börjat ifrågasätta folks möjligheter att förvara vapen hemma är helt orimligt och fel fokus.

Vad media, och politiker, undviker att diskutera i detta fallet är det verkliga problemet, den tunga biten som inte är den lågt hängande frukten; att utanförskapet i Sverige är ett stort problem. Personer som inte är delaktiga i samhället och hamnar utanför, antingen frivilligt eller ofrivilligt, utgör en samhällsrisk på flera nivåer. Kriminaliteten har ökat och våldet har blivit allt grövre när brottslingar tillåts driva sin egen agenda helt fritt och konsekvensen har blivit sprängningar och skjutningar.

Politiken försöker hantera verkan, symptomen, och ökar övervakningen av den enskilde medborgaren för att försöka komma åt brottslingarna. Att istället lägga lika mycket, helst mer, fokus på orsaken, det som skapar problemet, är inte lika viktigt. Varför väljer folk brottets bana trots riskerna? Hur kan man ge folk förebilder och en möjlighet att välja en annan väg? Om politiken, och samhället, istället väljer att kartlägga rotorsaken och vilka typer av människor som deltar i den grova brottsligheten har man en chans att på sikt stävja den.

Vad gärningsmannen i Örebro beträffar så verkar det som att personen levde ett frivilligt isolerat liv i sin egna filterbubbla där socialtjänsten inte lyckades motivera insatser som ökade dennes inkludering i samhället. Att kräva att en person som inte arbetat på 10 år och dessutom saknade en komplett utbildning ska konkurrera på den moderna arbetsmarknaden utan insatser är bara löjligt. Där behöver tjänstemännen hitta ett sätt att motivera dessa individer till kompetensutveckling och öka deras inkludering av samhället, om man nu inte ska införa 1700-talets lösdriverilagar på nytt. Ibland känns det som att fästningsstraff hade varit bra för flera människor år 2025…

Alternativ kommunikation när mobilnätet dör

av
Baofeng Amatörradio Radioamatör
Foto: Peter Haas / CC BY SA

Som Älvsbyns säkerhetssamordnare nu vet så fungerar mobiltelefonin mycket dåligt under ett längre strömavbrott. Frågan är bara hur vi kan kommunicera med varandra när mobiltelefonerna slutar att fungera.

Envägskommunikation, alltså information till oss medborgare, kommer fortsatt att fungera eftersom alla ska ha tillgång till en fungerande radioapparat där man enkelt kan ratta in den lokala krisberedskapskanalen, din lokala station för Sveriges Radio P4. Däremot är det svårt för gemene man att kommunicera åt andra hållet eftersom krisberedskapen på de lokala fibernätet med stor sannolikhet är liga bra, eller dålig, som för mobilmasterna.

En del personer, som Lars Wilderäng, har valt att använda internet via Satellit som en backup om fibernätet slutar att fungera. Starlink kommer att fungera så länge inte satellitkommunikationen är under attack. Däremot är det en dyr trygghet för gemene svensk som inte anser att det är verksamhetskritiskt med internet via satellit om fibernätet skulle haverera.

Själv köpte jag för några år sedan in två stycken Baofeng UV5R för att kunna lyssna på bland annat den marina VHF-kommunikationen. Det visade sig rätt snabbt att det är rätt bra att ha en bättre antenn om man ska komma någon vart, men det är ändå ett bra sätt att kunna lyssna på andra människor, och kommunicera på de fria kanalerna.

Nu funderar jag lite på 69MHz och 27 MHz. Det sistnämnda, PR-radio eller CB-radio är relativt dött i Sverige, men jag har hört att med rätt förutsättningar så kan man kommunicera med relativt många, det utan att behöva tillstånd att sända i Sverige.

Från 2016 finns i Sverige 8 licensfria kanaler på 69 MHz med max sändareffekt på 25 W som med rätt antennplacering ger rätt bra förutsättningar att kommunicera med varandra. En del använder till och med CCIR, de tonerna som de flesta associerar till polisradio.

Som alltid när det kommer till radiohobbyn är det ett relativt slutet sällskap som pratar mer i radio än vad dom skriver på Internet. Det känns som att om man ska lära sig mer om radioamatörer så ska man besöka närmsta klubb för amatörradio, annars är det svårt att förstå vad det handlar om. Jag har hittat en grupp, 69MHz Sverige på Facebook som handlar om just den frekvensen, men i övrigt är det rätt lite information.

Övriga som kan kommunicera är de jägare som antingen använder 155 MHz eller 31 MHz och har en sådan radio hemma.

Även på FRO – Frivilliga Radioorganisationen är det svårt att få en inblick om vad det egentligen handlar om, utan att träffa någon som är engagerad. Jag hade önskat mer information över lag. Det skulle nog öka intresset att bli medlem. Det gäller givetvis alla civila försvarsorganisationer.

Någon med insikt som kan bringa klarhet i radiohobbyn?

Hackerattack stänger ner Filmstaden och Granngården

av
Sveriges nya sedlar
Riksbanken

Nu har det hänt igen och nu är det IT-leverantören Tietoevry som utsatts för en ransomware-attack som lamslagit hela eller delar av olika verksamheter som har IT-system som driftas av företaget. Rusta och Granngården är två av företagen som påverkats där webbplats och/eller kassasystemen har slutat fungera.

Filmstaden (tidigare SF Bio) har efter ett antal timmar lyckats få till en lösning där kunder kan boka biobiljetter fysiskt via Swish, men från början kunde endast de biobesökare som tidigare bokat och köpt biobiljetter besöka biosalongerna. Men då utan att kunna köpa läsk och popcorn på plats eftersom även kassasystemet ligger nere.

Digitaliseringen underlättar på många sätt vår vardag då vi enkelt kan betala våra räkningar, skicka över pengar till vänner och bekanta och med ett klick köpa kläder som vi inte behöver. Nackdelen blir förstås att vi som samhälle har ökat vår sårbarhet då många företag inte tar emot kontanter eller som inte vill ta emot kontanter när kassasystem slutar fungera. Man kan absolut argumentera för att om det blir störningar i internetuppkopplingen, när kassasystemet inte utsatts för ett virus, så kommer korttransaktionerna att synkronisera mot servrarna så fort som kontakten med internet återupptas.

Samtidigt, som i detta fallet, är det relativt enkelt att manuellt bokföra transaktionerna och i efterhand slå in de i kassasystemet om man tar emot kontanter. Givetvis skapar det merarbete och är inte lika smidigt som den digitala vardagen. Givetvis förstår jag att det är en omöjlighet i storköp där kassörskorna inte kan memorera priserna utan enbart PLU-koderna som används för att slå in dina potatisar i kassasystemet. Men för den lokala grönsakshandlaren eller, som i detta fallet biografen, där variationen är liten så är det absolut en möjlighet.